Herr talman! Jag tänker under mina åtta minuter ta upp ämnet planering av handel - eller externhandel, som frågan har fokus på.
Jag vill börja med att säga att vi inte äger jorden, utan vi har lånat den av våra barn. Jag tror att ni allihop instämmer i detta.
Under rubriken Planerad handel eller externhandel finns massor att tänka på. I den motion som jag har väckt i ämnet tar jag upp de områden som behöver ifrågasättas och prövas betydligt mer än vad som har skett och vad som sker. Det handlar om framväxten av externhandel och effekter som kan följa av det.
Bland annat vill jag ta upp hotet mot åkermark, utarmningen av småkommuner och landsbygdskommuners avveckling. Men detta är också en klimatfråga, en tillgänglighetsfråga, en jämställdhetsfråga samt även en fråga för staden och dess handel.
Det finns, som jag ser på saken, flera skäl att införa ett moratorium för just etablering av externa köpcentrum. Jag kan inte den nya plan- och bygglagen i dess detaljer, men jag konstaterar att man i svaret i betänkandet anser att frågan tas mer och mer på allvar i och med den nya plan- och bygglagen. Man hänvisar till att det har tagits fram goda råd och rapporter som det är bra för kommunerna att hinna sätta sig in i och ta del av.
Vi står alla inför flera utmaningar, som jag ser det. Det finns ofta ett sammanhang i det vi gör och det vi föreslår och hur det blir. Om man tittar lite historiskt på frågan ser man att de bebyggelse- och handelsstrukturer som har funnits sedan länge har förändrats. De är under ständig förändring. Handeln är en förutsättning i våra stadskärnor. Den är nödvändig, och den ska finnas nära de ställen där människor bor. Den handelsutveckling som vi väljer påverkar i stora delar det samhälle vi kommer att få. Handeln är viktig för den rådande samhällsekonomin, men den påverkar oss kanske mer än vi alltid mår bra av. Den bidrar till att spränga gränser för hur mycket material som flödar, hur mycket energi vi konsumerar och hur mycket transporter vi är med och skapar. Handel kan gynna, och handel kan missgynna. Vem bryr sig om platsen där den lokala affären läggs ned?
Då orter bestämmer sig för att anlägga externa handelsområden påverkas kringkommunerna. Det kan vara landsbygdskommuner som får svårigheter att bibehålla en handel. När det externa köpcentrumet med handel växer upp "stjäl" det ofta en stor del av kundunderlaget från orter runt omkring. Man kanske inte alltid ser denna effekt från början, för man fokuserar ofta på hur många arbetstillfällen ett köpcentrum kommer att skapa. Man ser inte heller förödelsen av jordbruksmarken, vilket ofta blir fallet då man många gånger placerar dessa köpcentrum och handelsområden på platt åkermark som är enkel och billig att exploatera. Det ger många parkeringsplatser på ett enkelt sätt. Köpcentrum bygger sin existens på att vi människor har tillgång till bil, då det sällan planeras för kollektivtrafik från början. Det byggs inte ut före byggstart. Det kan komma efteråt, när man byggt upp själva handelsområdet.
Samtidigt som detta sker finns det statistik som visar att det i genomsnitt försvinner en dagligvarubutik varannan dag. Mellan 1993 och 2004 minskade antalet dagligvarubutiker med 30 procent. I den rapport som detta är hämtat ifrån var den bakomliggande orsaken utbyggnaden av externa köpcentrum och stormarknader som slog ut lokala boendenära butiker.
Enligt siffror från numera nedlagda Glesbygdsverket förlorade 300 mindre orter sina sista livsmedelsbutiker under perioden 1996-2001. Detta är gamla siffror, vilket beror på att Glesbygdsverket inte längre finns. Det är svårt att hitta uppdaterade siffror i dag. Denna utveckling slår mest mot dem som är icke bilburna - äldre, sjuka och handikappade. Glesbygdsverket krävde redan år 2002 en utredning av möjligheten att införa ett tillfälligt stopp för större handelsetableringar utanför tätorter. Vi i Miljöpartiet har drivit frågan länge.
Sverige har till skillnad från andra nordiska länder inte någon central reglering av utbyggnad av externhandel. Det har vi också hört här i dag när det gäller det kommunala självstyret. En fortsatt etablering av externa köpcentrum i den takt vi har sett hittills kommer sannolikt att kraftigt försämra tillgången på kommersiell service i mindre orter och verka kontraproduktivt för en hållbar utveckling hos småföretag i gles- och landsbygd.
Detta är en del av min ingång i diskussionen. Det är nog tredje gången som jag väcker en motion i ämnet i Sveriges riksdag. Jag har skrivit motioner om skydd av åkermark och om stopp av utbyggnad av externa köpcentrum utifrån olika aspekter.
Hur angeläget vi än anser att kommunernas eget bestämmande är sker fortfarande en utveckling som jag och många med mig anser ger ökat bilberoende i en tid då vi alla alltid bör planera för ett minskat bilberoende för människor. Kommunernas planering påverkar de andra kommunernas planering. Därför är det viktigt med en större samsyn och ett mellankommunalt samarbete.
Jag själv bor i det vackra Bohuslän. Nu gick tyvärr Lars Tysklind. Jag håller inte med om hans argument, och jag sade det till honom innan han gick.
I Bohuslän har vi ett köpcentrum som växer ganska ordentligt just nu. Varje helg när jag kommer hem ser jag hur landskapets ytor har förändrats ganska radikalt. Berg krossas, vägar byggs, jordhögar flyttas och det görs stora utgrävningar.
I Bohuslän har vi också en lera som rör sig. År 2006, när jag var ny ledamot i riksdagen, rasade en del av den nya E6:an och en del av den gamla. Det berodde på att den här leran rörde sig. Det köpcentrum som nu byggs och växer ligger inte många kilometer därifrån. Man pålar ganska ordentligt. Jag tror att man gör det man ska göra, men som ni alla vet finns det också en klimatförändring med ett ökat nederbördstryck. Det kommer förmodligen att öka ännu mer i de trakter där jag bor. Det kan man läsa i
Klimat- och sårbarhetsutredningen
som kom för några år sedan.
I min lokala tidning kan jag läsa om den här planeringen. Jag blir ganska påverkad av det. I det här området i Östra Torp flyttar man landskapet med grävskopor och bandtraktorer. Med 15 000 lastbilslass med sprängsten, lera, sand och jord förvandlas ravinerna till mjuka dalgångar utan risk för ras, står det. I området är det nästan 400 000 kubikmeter mjuka massor som har flyttats. 120 000 kubikmeter fylls i ravinerna, 280 000 kubikmeter körs till deponi och ca 85 000 kubikmeter sprängsten har transporterats till ett tillfälligt upplag och ska tillbaka till området. Det verkar som om man flyttar om varenda sten och vartenda jordkorn.
Det gamla området av det här köpcentrumet har 3 200 parkeringsplatser, och det är 80 000 kvadratmeter. Det nya kommer att bli runt 100 000 kvadratmeter, och jag vet inte hur många parkeringsplatser det kommer att bli.
Man tar jordbruk i anspråk. I det tunna jordlager som vi har på vår jord ska vi producera den mat och de resurser som vi alla behöver. Vi har en konflikt när det gäller vad vi ska göra med jorden i många delar av världen. Vi behöver använda den mer, och vi ser också att befolkningen ökar. Det finns en stor utmaning i detta. Matjorden är en naturresurs som vi ska lämna över till kommande generationer.
En komplicerande faktor när det gäller åkermarken är att det inte finns något enskilt intresse som bevakar åkermarkens bevarande. Det långsiktiga, livsviktiga värdet av åkermarken väger ganska lätt i det kortsiktiga perspektivet när det finns stora ekonomiska vinster att hämta i exploatering av åkermark.
Åkermark är ingen homogen marktyp. Det finns olika varianter, olika komplexitet, typer, humushalter, mineralsammansättningar, klimatzoner, dräneringsförhållanden och så vidare. För att säkerställa en god livsmedelsförsörjning även för kommande generationer tycker jag att den bördigaste åkermarkens vikt bör uppmärksammas mer i samhällsplaneringen.
Jag nämnde tidigare att trafiken ökar och att bilberoendet sanktioneras genom externhandeln. I den rapport som hänvisas till i betänkandetexten,
Planer som styrmedel för att minska samhällets klimatpåverkan
från Boverket 2010, redovisas erfarenheter av hur man genom detaljplanering och översiktsplanering kan minska samhällets klimatpåverkan. Jag läser ordagrant ur texten i betänkandet: "En av de frågor som särskilt tas upp i rapporten är detaljhandelsstrukturen och hur kommunen kan utforma en handelspolicy."
I rapporten säger man att de svenska utsläppen av växthusgaser till 80 procent består av koldioxid från transporter, byggnader och industrier. Resten härrör framför allt från jordbruket. Inrikes transporter står för 32 procent av utsläppen, vilket är den största andelen. Bebyggelse och transporter svarar tillsammans för nästan 40 procent av utsläppen. Vidare står det också att dagens bebyggelsestruktur förutsätter och gynnar användandet av bil i stor utsträckning. Andra sätt att färdas som gång, cykel och i viss mån kollektivtrafik missgynnas.
Det står vidare att utvecklingen i viss mån är en självförstärkande process med en fördröjd och komplex växelverkan mellan trafiklösningar och bebyggelsestruktur. Transportbehovet bestäms i hög grad av avståndet mellan bostäder och arbetsplatser, produktions- och konsumtionssamhälle. Det beror på transportavstånden hur mycket CO2-utsläpp som kommer från transporterna. Det torde innebära att vi inte ska planera för en ökad biltrafik.
Jag tänkte också nämna något om den sista delen av den rapport som jag har plockat ut här. I dag görs cirka hälften av alla korta resor till fots eller med cykel och hälften med bil. Forskningsresultat visar att det är möjligt att överföra upp till 50 procent av de korta bilresorna till cykel. Därför tycker jag att det här med cykelplanering är otroligt viktigt. Jag hade ett cykelseminarium i Bohuslän för bara någon vecka sedan tillsammans med Trafikverket, riksdagsledamöter och regionfolk. Som ni alla vet är det en helt annan diskussion om cykelplanering i samhället i dag, och det gäller även cykelplanering utanför tätorter, på landsbygden.
Med tanke på det tycker jag att förslaget som finns i reservationen om ett moratorium inte är helt utopiskt. Kommunerna behöver få en chans att ta fram alla de förslag som bland annat finns i den rapport som jag har hänvisat till. De behöver kanske tänka om. De kanske ska ha en handelspolicy och titta på var de ska ha parkeringsplatser. Cykelplanering blir otroligt mycket viktigare. Det är också viktigt att man har en samsyn mellan kommunerna.