Herr talman! Jag använde en rätt stor del av mitt anförande till att prata om det som i folkligt tal brukar kallas sjuka hus. Vi har många rapporter om erfarenheter från hus som har byggts om. Det är till exempel tre polishus som har byggts om, ett hus två gånger utan att man har lyckats få det så drägligt att man har kunnat gå rak ut från husen, utan man säckar ihop när man befinner sig där. Det finns många skolor, daghem och idrottshallar.
Sedan finns det ett jättestort antal bostäder där människor bor. Jag har träffat många människor som har astmaliknande symtom som inte kan sälja sina hus utan tvingas bo kvar i dem därför att de är helt värdelösa. Det är många människor som far väldigt illa sedan vi någon gång på 60-talet ändrade sättet att bygga våra hus och har ett stort bestånd av hus som är ganska omöjliga att leva i.
Jag förstår om majoriteten inte vill anta något av de fyra förslag som jag har i en motion. Man vill ju inte ta förslag av oppositionen, så att säga. Men jag tycker att det nu har gått så långt. Det är så många som far illa, och problemet är stort. Forskningen är lite spretig.
Jag tycker att vi politiker har ett ansvar. Regeringen borde se till detta. Det finns många forskare, men det finns väldigt lite resurser för dem, så de ägnar sig åt en massa andra saker fastän de skulle vilja ägna sig åt det här. Skulle ni inte åtminstone kunna se till att det kommer i gång en organiserad kunskapsuppbyggnad på det här området, så att vi kan få fram hur vi ska bära oss åt för att slippa att så många människor mår dåligt i sina bostäder och på sina arbetsplatser?