Herr talman! Det är bra, Jan Lindholm, att vi har delade erfarenheter kring planläggning! Vi har kanske olika erfarenheter också, och jag vill bara som en liten kommentar säga att alltid när man planerar på kommunal nivå måste man ta hänsyn till att sådant här ändrar strukturen.
Det som Jan Lindholm tog upp med handelsstrukturen ingår i planläggningsprojektet - man måste se vad som händer med närhandeln och så vidare. Men det förändrar inte min inställning att det är staten som gör ramverket och kommunen som gör avvägningarna. Sedan har kommunerna dialog och samverkan med länsstyrelsen och dessutom en samrådsplikt, så staten kommer också in i kommunernas planläggning och ger råd.
När det gäller det här med sjuka hus kan man leta efter vem som bär skulden och fundera över vem som ska rätta till det. Vi var inne tidigare på vems ansvar det är, och jag håller med om att det är otroligt viktigt med forskning och att man försöker ta reda på vad det är som gått snett. Jag vet att Jan Lindholm är väldigt kunnig på det här området. Det finns ju material som i sig inte ger några problem men ihop med andra blir det katastrof, och det finns material som är bra om de är torra, men tillför man fukt blir det emissioner som ger sjuka hus.
Det som pågår nu på Regeringskansliet - för att få fokus på den enskildes rätt, så att säga - är att man tittar på avvägningen mellan ansvarsbiten i plan- och bygglagen och konsumentlagstiftningen och att man måste koppla ihop dem på något sätt. Det här är ju ett område där konsumenten har varit svagare än inom andra områden, och det är högst olyckligt.