Herr talman! För knappt ett år sedan, den 2 maj 2011, togs ett viktigt steg när det gäller lagstiftning för planering och byggande i Sverige. Då fick vi en ny plan- och bygglag. Samtidigt fick vi en ny instansordning med mark- och miljödomstolar. Avsikten med båda dessa lagstiftningsåtgärder var att få en både effektivare och rättssäkrare process. Rimligen kommer detta över tid att förkorta processerna samtidigt som de blir rättssäkra.
Redan 2008 infördes i den dåvarande plan- och bygglagen skrivningar om anpassning till framtida klimatförändringar. Man skrev in att man vid planläggning skulle ta hänsyn till översvämningar och erosion. Detta togs sedan in i den nya plan- och bygglagen samtidigt som man ytterligare förtydligade att miljö- och klimataspekter ska beaktas vid planläggning.
Om man ser till detta är det plan- och bygglagen som styr var byggnaden ska placeras. Om jag uppfattade rätt var en tidigare talare inne på strandskyddslagstiftningen. Detta har ju egentligen inte med den att göra. Där råder andra begränsningar. Det är inte denna begränsning det handlar om där.
Herr talman! Det är rimligt att man ser vad denna lagstiftning leder till. Den har nu verkat i drygt ett år. När man inför nya lagar finns det naturligtvis en problematik i det. För den enskilde kan man dock se att den nya lagstiftningen har inneburit att man har fått bygglovsprocesser där man har tidsfrister. Man har en sammanhållen bygglovsprocess, och det tror jag är mycket viktigt för den enskilde. Kritiken mot det gamla systemet gällde att man som enskild inte riktigt begrep processen, för den var så uppdelad.
Det är väldigt viktigt att notera att den nya lagen inte innebar att man ändrade grundförutsättningarna i lagstiftningen. Fortfarande är ansvaret delat mellan staten och kommunen. Man delar ansvaret att tillämpa plan- och bygglagen på ett bra sätt. Här är det kommunala självstyret en viktig faktor.
Kommunerna har ju planmonopol och ett eget ansvar för planering inom sitt område. Samtidigt har man ett stort ansvar för att medborgarnas rätt att vara med i processen och kunna påverka ska tillvaratas liksom att det ska vara en öppen och rättssäker process.
Det som nu görs från Boverkets sida är utbildningsinsatser som är kopplade till lagstiftningen. Som jag sade förut: Om man inför en ny lag måste man lära sig den nya lagen och den nya tillämpningen. Det har nu bara gått tio elva månader, och då har man naturligtvis inte trimmat in sig totalt i detta än.
Boverket har också fått i uppdrag att se över tillämpningen i kommunerna. Jag tror att Eva nämnde det. Man ska se hur den fungerar. Man ska kunna samla goda erfarenheter och sprida dessa.
I det här betänkandet finns det 72 motionsyrkanden, och det har lett till 21 reservationer. Som Jan Lindholm sade förut behöver det inte betyda att man har så väldigt olika åsikter om saker och ting, men det är ändå ett visst antal.
Man kan konstatera att det i sak visst är viktiga frågor som tas upp. Jag kan hålla med om att majoriteten av de frågor som man tar upp är sådant som det bör vara självklart att man tar med och beaktar i den kommunala planeringen.
I den nya lagstiftningen är klimatfrågorna förtydligade. Man har lyft fram tillgången till parker och grönområden. Så är det också när det gäller planering av handels- och trafikfrågor liksom cykel- och kollektivtrafik. Eva Bengtson Skogsberg nämnde Cykelutredningen. Där kan jag bara hänvisa till den redovisning hon gjorde.
Generellt finns det svar på de flesta motioner här. Det här är kommunernas ansvar, och det beaktas i lagstiftningen. Jag ska dock ändå kommentera två reservationer som just poängterar det kommunala ansvaret.
Först är det reservation 9, som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern står bakom. Den handlar om att man vill slopa parkeringsnormen. Det är då kopplat till studentbostäder. I grunden delar jag uppfattningen att om man uppför studentbostäder ska man ha ett antal parkeringsplatser som är anpassat till det ändamålet. Det är precis detta som händer i kommunerna.
Detta är ett väldigt tydligt exempel på att kommunen själv agerar. Det finns inte ens något krav på att man ska ha en parkeringsnorm, och om man har en sådan är det bara en vägledning i arbetet. Ska man bygga just studentbostäder kan jag inte på något vis tro att man ställer så höga krav på antalet parkeringsplatser att bygget inte blir av. Jag har svårt att hitta något sådant exempel. Eva Bengtson Skogsberg visade ju också att man hade tittat på detta och funnit att så inte var fallet.
Det är samma sak när det gäller reservation 5 från Miljöpartiet och Vänstern om köpcentrum och moratorium. Här är det också viktigt att kommunerna får ta ansvar för sin egen planering.
Det som har blivit förtydligat i plan- och bygglagen är att miljö- och klimataspekter ska beaktas. Det handlar om mellankommunala och regionala aspekter. Dessutom står det tydligt utskrivet att en MKB ska göras om anläggningen antas få betydande miljöpåverkan. Där nämns externa köpcentrum specifikt på den lista som finns. Kommunerna har naturligtvis en skyldighet att ta ansvar för att man beaktar alla de här punkterna.
Jag vill nog påstå att kommunerna även före den här nya plan- och bygglagen tog det ansvaret. Det var inte så att man då kunde planera för köpcentrum hur som helst, utan länsstyrelsen hade en väldig tillsyn över detta. Åtminstone var det så i de trakterna där jag bor. Jag har varit med och planerat sådant här. Man var tvungen att redovisa detta med miljön även innan den nya lagstiftningen kom.
Nu är det än tydligare. Att ni från riksdagens sida skulle gå in och besluta på statlig nivå om moratorium känns då lite verklighetsfrämmande.
Den här lagen måste få verka. Sedan får vi naturligtvis utvärdera vad det leder till. Jag kan tillstå att det kanske krävs en och annan ändring. Det är inte så att jag tror att allting är fulländat från början. Men vi måste ändå låta det gå lite längre tid.
Sedan några ord om det här med tillgänglighet. Jag håller med om att det är oerhört viktigt att man har särskilt stor uppmärksamhet på detta vid planering och när man ger bygglov. Det står också tydligt i plan- och bygglagen att man ska göra det.
I någon motion kring det här med samrådssidan togs det upp att handikapporganisationer skulle vara med. Det står tydligt att man ska samråda med organisationer. Och i det här sammanhanget är naturligtvis handikapporganisationerna självklara.
Det återstår mycket att göra. Det är bara att konstatera att Boverket har ett uppdrag som en del av genomförandet av funktionshinderspolitiken 2011-2016. Där finns det ett delmål om att fler kommuner ska inventera sitt flerbostadsbestånd ur tillgänglighetssynpunkt. Det är ändå viktigt att man ser helheten i det hela.
Det talas mycket om hissar här. I grunden tycker jag att lagstiftningen är bra. Det finns ett generellt krav på hiss när man bygger om eller bygger nytt. Men det finns en undantagsregel här. Man får göra avsteg om det finns synnerliga skäl. Det där måste få avgöras från fall till fall. Att generellt nämna något fall då man får göra avsteg är väldigt svårt. Det måste naturligtvis avgöras från fall till fall.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
I detta anförande instämde Anna Steele (FP).