Herr talman! Jag håller med om att vi står inför väldigt stora utmaningar. Men frågan är om det är rätt metod att stanna upp utvecklingen, eller framför allt planeringsprocesserna, för jag tror att det är viktigt att vi ser framåt i planeringsprocesserna och använder de nya redskapen på rätt sätt just i den mellankommunala planeringen.
Jag kan glädja Tina Ehn med att Länsstyrelsen i Skåne nog kan sägas vara ett föredöme. De har alltså varit väldigt noggranna med att ge förslag. De har gjort en skrift om var man ska bygga och hur man ska bygga på den goda åkerjorden. Detta har gjort att man har fått en uppbromsning av detta och en eftertänksamhet hos kommunerna.
Detta kan givetvis utvecklas mer, och jag tror snarare på den vägen. I Tina Ehns förslag går man in på det kommunala självstyret, någonting som är en helig ko i Sverige, och trampar kommunpolitikerna på tårna. Vi ska kanske vara lite försiktiga med att komma med sådana imperativ från riksdagen.
Hur, Tina Ehn, ska vi mer konkret få till det med den ökade mellankommunala planeringen? Hur ska vi kunna hantera det här på ett förnuftigt sätt utan att bryta mot de traditioner och lagstiftningar som vi har och framför allt mot vår demokrati?