Herr talman! Naturligtvis får det inte vara så. Det finns många exempel på när de här processerna har tagit alldeles för lång tid och att man inte har tagit det på allvar. Jag tror att det är en svängning på gång eftersom det finns så många exempel.
Det här med att det till syvende och sist är byggherrarna och fastighetsägarna som är ansvariga är vi också helt överens om. Det måste i det första skedet vara den som bygger huset som är ansvarig, och när det har gått ett antal år måste det om det händer något vara fastighetsägarna som är ansvariga för att förändra saker och ting.
En viktig del i det här sammanhanget är att det görs rätt från början. Tittar man på den nya plan- och bygglagen och processen i dag ser man att tillsynsbiten under byggprocessen är mer strukturerad, och förhoppningsvis kommer den att bli bättre än vad den har varit. På sikt kommer det att göra att man inte får nya sådana här sjuka hus, som Jan Lindholm uttryckte det. Det är en del av det hela.
Sedan har vi de här husen som redan har byggts, och jag kan bara hålla med om att det är väldigt viktigt att man tar människor på allvar när de meddelar att de mår dåligt. Jag tror att kunskapen finns. Det statliga ansvaret är först och främst att ha en lagstiftning som fungerar på plats, och det här med forskning och kunskapsspridning är också ett statligt ansvar. Boverket har jobbat med frågan om att sprida kunskap om detta, men det går säkert att göra ännu bättre.
Naturligtvis kan vi aldrig vara riktigt nöjda om folk mår dåligt i de hus som de bor eller jobbar i.