Fru talman! När trafikutskottet under hösten 1992
arbetade fram betänkandet om den fortsatta trafiken
på Inlandsbanan fanns det tveksamheter om vilken
livskraft idéerna kring banans framtid hade. Riksda-
gen beslöt i december samma år att ge kommunerna
utefter banan ansvaret, och man gav dem möjlighet att
utforma den framtida person- och godstrafiken.
Avtalstiden löper från den 1 maj 1993 och 20 år
framåt. Intressenterna fick nyttjanderätt till banan
samt full tillgång till det rullande materiel som erford-
rades.
I intressenternas åtaganden gentemot staten ingick
att banan skulle underhållas och hållas i drift i sin
helhet. I oktober 1993 föreslog trafikutskottet att vi
skulle gå till riksdagens revisorer för att man skulle
granska såväl de trafikmässiga som de ekonomiska
konsekvenserna av det beslut som tagits året innan.
Det blev också riksdagens beslut att beställa en sådan
utredning.
En utförlig granskning har presenterats. Man kan
hitta en del intressant i den rapporten. Det framgår
bl.a. tydligt att trafikutvecklingen på personsidan inte
följer de prognoser som redovisades före riksdagsbe-
handlingen trots den mycket kraftiga biljettrabattering
som har tillämpats.
När det gäller persontrafiken skall man kanske
nämna att det finns en viss konkurrens eftersom tra-
fikhuvudmännen kör busstrafik parallellt med banan.
Det tar naturligtvis en del av resandeunderlaget.
Godstrafiken har haft en något bättre utveckling.
Det beror delvis på att SJ har kunnat utnyttja den
lägre kostnad det innebär för dem att använda In-
landsbanan. Det gör man i stället för att mata sin
trafik mot tvärbanorna och föra ut den på norra stam-
banan.
Revisorernas slutsats vad gäller godstrafiken är att
den s.k. systemtågtrafiken är trafikmässigt motiverad.
Vad gäller persontrafiken drar revisorerna en annan
slutsats, nämligen att det saknas trafikmässiga skäl att
upprätthålla den. Jag skall inte ta ställning till hur vi
skall hantera frågorna. Jag vill bara säga att det är de
slutsatser man har dragit.
Vi inom moderaterna har dragit några som vi
tycker viktiga slutsatser av den rapport som riksda-
gens revisorer har lämnat. Jag skall redovisa två.
Genom att Inlandsbanan AB i konkurrens upp-
handlat banunderhållet har den beräknade kostnaden
kunnat minskas och underhållet har trots den minska-
de kostnaden utförts på ett ansvarsfullt och korrekt
sätt. Den slutsatsen bör enligt vår mening leda till att
erfarenheterna på det här området skall kunna tas till
vara när underhållskostnaderna skall beräknas för
Banverket och dess arbete på det nationella järnvägs-
nätet.
Den andra principiella slutsats som jag vill lyfta
fram är något som Ragnhild Pohanka redan har berört,
nämligen att när staten, vid framtida projekt skall
sluta avtal med enskilda intressenter bör experter som
är inblandade i förarbetena ej tillåtas ingå i den krets
som är slutlig avtalsslutande part. Om man ändrar till
ett sådant förfarande skulle det hos skattebetalarna
skapa ett större förtroende för ingångna avtal.
Fru talman! Med revisorernas rapport som under-
lag har regeringen en bra möjlighet att i god tid före
nästa avtalstid, dvs. före 1998, ge besked om hur man
vill att trafiken skall utvecklas och för riksdagen
framlägga ett förslag som ger långsiktiga förutsätt-
ningar för hur såväl gods- som persontrafiken för
framtiden skall utformas i området kring Inlandsba-
nan.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till trafi-
kutskottets betänkande nr 4 och avslag på den reser-
vation som finns i betänkandet.