Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till
Miljöpartiets reservation.
Med anledning av den skrivelse som Riksdagens
revisorer lämnat till riksdagen har Miljöpartiet motio-
nerat angående Inlandsbanans framtid. Enligt reviso-
rernas skrivelse är den framtida driftens förutsättning-
ar inte helt självklara. Anledningen är att det avtal
som slöts mellan staten och Inlandsbanan AB kan
tolkas på minst två sätt.
Den första oklarheten gäller huruvida staten även i
fortsättningen skall utbetala statsbidrag. För närvaran-
de uppgår statsbidraget till 300 miljoner kronor på en
femårsperiod, varav 47 miljoner kronor per år skall gå
till underhåll och 250 miljoner kronor för upprustning
av Inlandsbanan. Dessa pengar har nu visat sig vara
väl använda. För en lägre kostnad än vad Banverket
sade sig kunna utföra arbetet har Riksdagens revisorer
konstaterat att Inlandsbanan fullgjort sina åtaganden i
fråga om upprustning och underhåll fullt tillfredsstäl-
lande. Detta är givetvis en positiv erfarenhet som är
värd att betonas.
Låt oss då reda ut intäkter och kostnader. Riksda-
gens revisorer ifrågasätter att Inlandsbanan AB kom-
mer att kunna bära sina driftskostnader efter att avtal-
sperioden har löpt ut. Vi tror att Inlandsbanan har stor
utvecklingspotential och att driftskostnaderna hamnar
på en nivå som gör att verksamheten kommer att gå
runt i framtiden. Däremot varken tror eller menar vi
att Inlandsbanan skall betala för upprustning av en
bana som faktiskt är statens egendom. Det vore
mycket märkligt. Därför borde staten även i framtiden
ge ett statsbidrag för banunderhållet, som dock inte
skall vara högre än för övriga banor.
Man får lätt fjärilar i magen när man läser följande
mening i Riksdagens revisorers skrivelse: "Av bola-
gets totala intäkter, 155,4 miljoner kronor, utgjordes
9,2 miljoner kronor eller 6 % av egna intäkter." Det
låter ju onekligen som om Inlandsbanan är rena rama
katastrofföretaget.
Kostnaderna uppgick förra året till 155 miljoner
kr. Därav gick 109,2 miljoner kronor, eller 70 % av
kostnaderna, till upprustning och underhåll. Intäkterna
uppgick förra året till 155,4 miljoner kronor. 136,8
miljoner kronor eller 88 % av intäkterna var statsbi-
drag ämnade för upprustning och underhåll. Dessa
siffror säger förhoppningsvis något mer om företagets
ekonomiska ställning än siffran 6 %. Det visar en
differens mellan intäkts- och kostnadssidan på 18 %
och inte på 94 %.
Vi har även noterat att man från Inlandsbanans
sida säger sig klara de mål om lönsamhet som har
utfästs. Med detta har Miljöpartiet inga problem med
att tolka avtalet som sådant, dvs. att staten även i
fortsättningen kommer att sörja för sin egendom och
låta Inlandsbanan sköta sin egendom. Det betyder att
avtalet tolkas så, att visst statsbidrag även i fortsätt-
ningen kommer att utbetalas för de ändamål som jag
nu redogjort för.
Har ni åkt på Inlandsbanan någon gång? Det är
verkligen ett äventyr. Det går bra att åka med små
barn och med gamla mormor. Man kan köpa hant-
verksprodukter längs vägen, låna en cykel i Ström-
sund, sova över i Östersund och gå på Jamtli museum.
Längs vägen ser man lätt älgar och renar samt öde-
mark efter ödemark. Man blir mycket ödmjuk av att
genom fönstret se ut över den trakt man åker igenom.
Annars ser man ju sällan den här typen av landskap
under så många mils resa. Man kan se vattenfall, olika
stenformationer och man kan stiga av vid Polcirkeln.
Ja, det finns oerhört mycket att se längs Inlandsbanan.
Man kan säga att det är Sveriges transibiriska järnväg.
Jag anser också att Inlandsbanan skulle ges större
möjligheter till godstransporter än vad den har i dag.
Man skulle kunna klara av mer timmertransporter och
annat. Men nu går ju inlandsvägen bredvid och tar
mycket av dessa transporter. Vi har i dag fått höra att
Västerdalbanan har samma problem. Lastbilarna
konkurrerar ut järnvägen, därför att lastbilstranspor-
terna är billigare. Det är väldigt svårt att förstå. Men
det beror ju på Banverkets och SJ:s prissättning.
För övrigt delar vi revisorernas överväganden om
att stor tillit måste finnas till sättet att hantera offent-
liga medel. Beträffande experternas roll håller vi med
om att det nu i efterhand kommit att se mindre snyggt
ut på papperet, vilket ger utrymme för tvivel. Vi vill
dock understryka att experterna inte gjort sig skyldiga
till någon lag- eller regelöverträdelse. Därför bör man
väga sina ord på guldvåg så att människor inte miss-
tänkliggörs i onödan.
Beträffande den totala utvärderingen finner vi det
dock tveksamt om en utvärdering av en femårsperiod
kan ge en fullt rättvisande bild, om denna utvärdering
i stället är baserad på en treårsperiod.
Vi har noterat att det i utskottet funnits en bred
vilja att följa revisorernas förslag om att regeringen
skall återkomma till riksdagen med klargöranden
angående avtalsfrågan. Detta förslag ställer vi oss
givetvis bakom.
Vi har även noterat att det finns en positiv grund-
inställning till Inlandsbanan, som vi finner glädjande.