Fru talman! Alla goda ting är tre. Jag skall i mitt
anförande uppehålla mig vid tre intresseområden i det
här betänkandet, nämligen vindkraften, national-
stadsparker och det kommunala vetot.
Fru talman! Jag börjar med förutsättningarna för
utbyggnaden av vindkraften i Sverige. Statens egen
energimyndighet har som sin vision att aktivt verka
för utvecklingen av ett uthålligt energisystem. Sveri-
ge skall ha en framträdande plats i det globala klima-
tarbetet. Centerpartiet delar den visionen. Vi ser fram
emot att den blir verklighet.
Energimyndigheten har också till uppgift att ut-
veckla kunnandet kring det här ämnet. Den skall
stödja introduktionen av förnybar energi.
Som ett prioriterat område lyfter myndigheten
fram ny teknik för havsbaserade vindkraftverk. De
redovisar att efterfrågan är mycket god på det stöd
som de har att ge. Det finns ett klart uttalat intresse
för utbyggnad av vindkraften även i Sverige. Snart
kanske även vi kan ställa oss bakom Danmarks devis:
Låt tusen möller blomma! Det vore väl någonting,
Knut Billing och Moderaterna.
Enligt samma myndighet är det viktigt att alla
som arbetar med vindkraft drar åt samma håll för att
det skall bli det positiva resultat som vi i Centerparti-
et önskar. Det är helt uppenbart att det är en bit kvar
innan alla har fått den insikten att här gäller det att
finna framkomliga vägar, här gäller det att se möjlig-
heter.
Enligt 3 kap. 8 § i miljöbalken skall också mark-
och vattenområden som är särskilt lämpade för an-
läggningar för bl.a. energiproduktion så långt möjligt
skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra
tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar.
Vi i Centerpartiet har i en motion framfört att vi
vill underlätta för etableringar av vindkraftverk ge-
nom att klassa vindkraften som ett riksintresse. Jag är
minst sagt förvånad över att utskottsmajoriteten i det
här betänkandet säger att vindkraften redan i dag
anses vara ett riksintresse. Därför finner man inte skäl
att besvara motionen positivt. Man säger att den anses
vara ett riksintresse, men det finns ingen lagstiftning
om det.
Fru talman! Jag vill framföra att vindkraften på ett
mycket tydligt sätt måste klassas som ett riksintresse.
Det bör även utpekas områden som är lämpliga att
placera ut vindkraftverk på. Nu råder det delade me-
ningar om det, och vi måste få ett klarläggande.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till reservation 5
under mom. 4.
Den andra frågan som jag vill ta upp handlar om
nationalstadsparker. Jag hoppas att vi alla är överens
om betydelsen av grönområden och parker i staden.
Det är oerhört viktigt att vi skyddar sådana områden.
Växtligheten har en oerhört stor betydelse för alla
levande varelser i staden såväl som på landet.
Jag bor själv mitt i Uppsala just nu. Tidigare har
jag varit landsbygdsbo. Jag känner det som en stor
förmån att det finns stora, härliga, vackra, uppväxta
träd fast man bor i staden. Jag har tillgång till å-riket,
som vi kallar området kring Fyrisån som flyter genom
staden. Fågellivet finns, och det frodas. Växtligheten
som renar luften i staden är absolut ovärderlig. Vi
måste slå vakt om dessa rikedomar i alla våra tätorter.
Det är också önskvärt att fler städer än Stockholm
får en nationalstadspark. Det är lovvärt att regeringen
arbetar vidare med det. Det är dock trist att i min
hemstad Uppsala, som var utpekad att få den andra
nationalstadsparken, sade kommunen nej till den.
Detta gör att jag vill framhålla att det är oerhört
viktigt att när det finns planer på att inrätta fler natio-
nalstadsparker måste det finnas med ett nedifrån-och-
upp-perspektiv. Annars faller det platt till marken.
Det blir inget av. Det bästa vore ju att städerna och
kommunerna själva fick komma fram med sina öns-
kemål. Även om man inte har nationalstadsparker i
alla våra städer, tror jag att det redan i dag finns pla-
ninstrument som ger möjlighet att bevaka och bevara
grönområden i alla våra städer. Det är ju ett måste för
att alla som lever och bor där skall må bra.
Den frågan tangerar även min sista punkt, nämli-
gen det kommunala vetot. Den kommunala vetorät-
ten, som innebär att en kommun har rätt att säga nej
till etablering av miljöstörande anläggningar i den
egna kommunen, är en av hörnstenarna i den kom-
munala bestämmanderätten och är en förutsättning för
en verklig demokrati. Kommunen har ju det övergri-
pande ansvaret för sina kommunmedborgare.
När det gäller den högaktuella frågan om var i
landet som kärnkraftsavfallet skall förvaras pågår det
just nu undersökningar på olika håll för att man skall
komma fram till en bra plats att förvara avfallet på.
Det genomförs även folkomröstningar i kommunerna
för att man vill ta reda på hur befolkningen ställer sig
till att placera en anläggning av just den här typen av
förvar just i den kommunen. Men man har ingen
vetorätt i frågan när det slutligen skall beslutas om
platsen.
Vi har tidigare påtalat från Centerpartiet att den
kommunala vetorätten måste utvidgas till att omfatta
även slutförvar av kärnkraftsavfall. Det bör, fru tal-
man, tillsättas en utredning som ser över detta. Det
bör göras omgående.
Kärnkraften finns, den skall avvecklas och sopor-
na måste vi ta hand om. Jag anser att man måste ta
hand om dem i Sverige.
Det är falsk demokrati, tycker jag, att även i detta
fall låta människor folkomrösta när de egentligen inte
har lov att bestämma över detta. Vi borde först se till
att den kommunala vetorätten verkligen är en veto-
rätt. I dag har en kommuns nej inte någon betydelse
alls.
Jag yrkar bifall till reservation 7 under mom. 6.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.51 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.