Fru talman! Ju mer Bengt-Ola Ryttar säger, desto
mer inser jag att de spöken jag ser på ljusa dagen
finns. Det visar också det faktum att det är många
som nu söker bidrag ur den här potten just för att
bygga ut strömmande vatten som tidigare har känts
ganska säkra för utbyggnad och har haft ett skydd.
Det blossar naturligtvis upp nya strider. Älvräddarna
är på gång. Jag har fått många oroliga samtal om det
här efter det att jag väckte min motion.
Jag kan läsa lite grann ur nr 1 1999 av Natur-
skyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur, som tar
upp just Svågan. Vattendomstolen har sagt ja. Där är
man glad över att vattendomstolen försvinner och att
det i stället blir miljödomstol i fortsättningen i och
med balken. Men man är förvånad över att det trots
att man arbetat så mycket inte finns en förståelse för
att den biologiska mångfalden skall bevaras.
Jag hoppas att miljöbalken kan slå igenom och att
kap. 1 och kap. 2 gör att det blir omöjligt att bygga ut
de kvarvarande vattendragen, och att vi får en politik
som är uttryck för att vi verkligen på allvar vill beva-
ra hotade arter.
Jag är också övertygad om att det kommer att bli
strid om alla de objekt jag har räknat upp om de går
vidare. Jag hoppas, Bengt-Ola Ryttar, att Miljöpartiet
och Socialdemokraterna kan stå på samma barrikad.
Naturligtvis är detta frågor vi kommer att ta upp i det
samarbete vi nu har mellan de tre partierna. Såvitt jag
har förstått är både Centerpartiet och Vänsterpartiet
beredda att ta bort det bidrag som är orsaken till dessa
spöken på ljusa dagen.
Jag skulle vilja höra om Bengt-Ola Ryttar också
kan tänka sig det, eller om han kan tänka sig att
mycket klart begränsa bidragen till att gälla teknik-
förbättringar i redan befintliga vattenkraftverk.