Fru talman! Statsrådet har vid upprepade tillfällen
sagt att det finns två anledningar till att han inte vill
skjuta upp besparingen på 3 miljarder kronor för
att hjälpa dem som har de bekymmer som Oskar
Lindkvist har beskrivit.
En anledning är att människor skulle förlora
förtroendet för regeringens politik. I förlängningen
skulle räntorna gå upp och problemen i
samhällsekonomin fördjupas. Det märkliga är att
jag har inte mött en enda s.k. aktör som delar den
uppfattningen. Jag har träffat många bankmän,
ekonomer, t.o.m. politiska kolleger med samma
politiska färg som statsrådet, t.ex. Mikael
Odenberg och Georg Danell, som har sagt att det
här inte alls är något särskilt begåvat förslag. Jag
har träffat aktörer på marknaden,
byggentreprenörer och boende, som säger precis
samma sak.
För klarhets vinnande: Jag anser inte att man skall
ge bostadssektorn frisedel. Det är självklart att när
statens ekonomi skall saneras måste också statens
kostnader pressas tillbaka på ett sådant
betydelsefullt och omfattande område som
bostadssektorn. Däremot delar jag den uppfattning
som i stort sett alla jag har mött har framfört,
nämligen att det är fel tidpunkt att genomföra
besparingarna. Det går inte att klämma fram mer
pengar ur en marknad och ur boende som redan är
utmärglade. Risken är uppenbar att notan i stället
bara skickas vidare till bankakuten eller till
kommunernas socialbyråer.
Den andra anledningen är att den fördelning som
statsrådet har föreslagit, och som riksdagens
majoritet har beslutat om, är felaktig. Skall en
besparing i den storleksordningen genomföras,
måste alla -- även jag, statsrådet och Oskar
Lindkvist -- som har haft förmånen att bosätta sig i
relativt billiga lägenheter byggda tidigare få en
chans att vara med och betala saneringen av
statsfinanserna.
I morgon skall en del förslag som Oskar Lindkvist
säger är väl kända läggas fram. Det finns i och för
sig en del sympatiska inslag. Men samtidigt är det
något som är galet. Alla är överens om vad som är
grundproblemet. Det verkar bakvänt att lägga fram
förslag som hjälpligt försöker läka såren av de
åtgärder som regeringen har vidtagit. Det bästa och
effektivaste borde rimligtvis vara att i stället
undanröja orsaken till att så många människor har
det besvärligt. Man borde skjuta upp den besparing
som har gjort att så många fastighetsägare befinner
sig i denna penibla situation.
Jag vill återkomma till den fråga jag inledde med.
Jag tycker att det är viktigt att vi som politiker är
lyhörda. Självfallet skall vi vägledas av våra
ideologiska värderingar. Jag inser att hur mycket
jag än tjatar och sliter min kalufs kommer jag aldrig
att lyckas övertyga statsrådet om att en social
bostadspolitik och ett aktivt statligt och
samhälleligt ansvar är riktigt och viktigt. Däremot
har jag fortfarande en förhoppning om att vi vid
akuta situationer skall kunna enas om åtgärder som
gör att människor får en rimlig möjlighet att
anpassa sig efter kraftiga svängningar i
verkligheten. Vi skall ta rimliga hänsyn till vad
olika intressenter säger.
Alldeles oavsett utgångspunkter eller ideologiska
värderingar har jag inte mött en enda som har sagt
att dessa besparingar är nödvändiga och riktiga.
Kan statsrådet nämna någon som kan verifiera den
beskrivning som statsrådet så ofta framför? Nämn
någon som ger stöd för uppfattningen att
besparingar på 3 miljarder kronor på
bostadsområdet är nödvändiga för att skapa
förtroende för regeringens ekonomiska politik.
Nämn en ekonom, bankman eller aktör på
marknaden som kan stödja den uppfattningen.