Fru talman! Jag tycker att det alltid är trevligt att
föra en debatt för att klargöra olika alternativ. Inte
minst är det viktigt för medborgarna att se vad man
har att vänta sig efter ett val. Då måste man titta
på de effekter som politiken enligt det ena eller det
andra alternativet har fått. Oskar Lindkvists politik
ledde till att mot slutet av den period då han hade
möjlighet att påverka bostadspolitiken var
ränteutgifterna för en nyproducerad trerummare
9 300 kr i månaden. I år och sannolikt också nästa
år är de 5 700 kr. Då kan vi diskutera vad som är
rimligt. Oskar Lindkvist svarade inte på frågan om
det är rimligt med 9 300 i ränteutgifter. Jag skall
inte ställa frågan igen bara för att konstatera att
svaret uteblir.
Oskar Lindkvist förde in väldigt mycket i
debatten -- frågan om den ekonomiska politiken i
stort. Allt detta för ju för långt för att diskutera
vidare nu. En sak skall vi dock konstatera: Vi hade
ett väldigt svårt utgångsläge när vi inledde
regeringsarbetet, därför att vi var på väg in i en
ekonomiskt mycket besvärlig situation, vilket vi
förutsåg och redovisade för medborgarna i 1991 års
val. Till skillnad från Allan Larsson talade vi inte i
valrörelsen så mycket om vändpunkter. Det fanns
ingen vändpunkt att förutse, utan vi förutsåg stora
problem för framtiden. Det har lett till allmänna
ekonomiska problem för många hushåll. Det är
beklagligt.
Då måste vi starta en ekonomiskt politik som ger
ny växtkraft i den svenska ekonomin. En väldigt
viktig sak är att skapa förutsättningar för att få ner
räntan. Det gynnar oss alla och inte minst
bostadsområdet.
Det här är alltså en oerhört stor debatt att föra. Vi
får nöja oss i dag med att fundera igenom vad er
politik innebar och vad vår politik innebär.
Siffrorna talar för sig själva, Oskar Lindkvist. Jag
ser fram emot den kommande debatten.