Fru talman! Jag håller nästan på att trilla av stolen
när jag lyssnar på Amanda Agestav. Det är intressant
att Amanda Agestav tar upp kommunismen i den här
debatten. Hon säger att det skulle vara kommunistiskt
att vi har en partnerskapslagstiftning. Men jag tänker
inte kommentera det. Jag förstår inte vad Amanda
Agestav pratar om. Jag är inte kommunist. Jag vet
inte varifrån hon har fått alla sina anklagelser som
hon riktar till hela utskottet.
Amanda Agestav sade att de andra partierna hade
anslutit sig till ett visst parti, och då förstår jag att hon
menar Vänsterpartiet. Detta är faktiskt en tvärpolitisk
motion, och det är flera andra partier som har lagt
fram dessa förslag. Men jag lämnar det här.
Amanda Agestav säger att det är djupt olyckligt
att vi i utskottet vill tvinga folk och att vi i utskottet
inte vill tillåta olika övertygelser.
Fru talman! Amanda Agestav har valt att helt och
hållet misstolka och missuppfatta hela betänkandet.
Ingenstans i betänkandet talas det om att vi vill tvinga
någon människa. Tvärtom, det handlar om att männi-
skor inte ska tvingas göra det som de inte vill göra.
Det rör sig om ett helt frivilligt uppdrag att bli för-
ordnad som vigsel- och partnerskapsförrättare. Det är
ingen människa som blir tvingad till det, Amanda
Agestav.
Jag blir faktiskt orolig. Varför väljer Kristdemo-
kraterna att lägga skulden på en grupp som de har valt
att diskriminera i lagstiftningen, nämligen på de ho-
mosexuella? Varför säger Kristdemokraterna och
Amanda Agestav att man kränker förrättarna genom
att deras uppdrag ska vara att även förrätta part-
nerskap för människor med annan sexuell läggning än
den som Amanda Agestav har? Varför?