Fru talman! När man läser betänkande LU22 slås
man av en insikt att det nu inte längre handlar om de
homosexuellas rättigheter, utan det handlar om nå-
gonting annat. Nu vill utskottsmajoriteten ha ett sam-
hälle där alla ska tycka samma sak. Hade frågan
handlat om rättigheter hade man valt en helt annan
väg. Då hade man kunnat tillgodose det på annat sätt.
Exempelvis hade vi kunnat bestämma att ålägga
kommunerna att se till att det finns en registrerings-
förrättare i varje kommun. Att slå samman vigselför-
rättarskap och registreringsförrättarskap är djupt
olyckligt. Utskottsmajoriteten vill tvinga folk att göra
saker som de inte tror på. Det här är så långt ifrån
svenska folket som man bara kan komma.
Faktum är att vi lever i ett land där vi har olika
övertygelser. Det gäller såväl politiskt som trosmäs-
sigt. Vi röstar t.ex. efter vår övertygelse, och då måste
man ha frihet att agera därefter.
Rolf Åbjörnsson tog upp den kristna aspekten, att
detta kommer att hindra många kristna att bli borger-
liga vigselförrättare. Men det gäller även andra tros-
samfund som exempelvis muslimer och katoliker.
Precis som människor har rätt att leva ett homo-
sexuellt liv har man rätt att leva annorlunda. Vi lever
alla efter olika riktmärken, och politikernas uppgift är
ju inte att göra våld på dessa. Jag är för att det ska
finnas registreringsförrättare i varje kommun. Men
det är inte lika självklart att det ska vara samma per-
son som den som är vigselförrättare.
Tasso Stafilidis sade att detta var ett steg på vä-
gen. Då vill jag ställa en fråga till moderaterna som
inte deltar i debatten: Är det här ett steg på vägen
också för er? Är det något som ni döljer genom att ni
inte deltar i den här debatten? Hur ser ni på de kyrkli-
ga vigselförrättarna? Är det utskottsmajoritetens
mening att även dessa ska bli trampade på tårna?
Min fråga till socialdemokraterna och också till
moderaterna är: Kommer ni i framtiden att tvinga
även kyrkliga vigselförrättare att bli registreringsför-
rättare?
Fru talman! Bland det värsta jag vet är kommun-
ism. Jag avskyr att sitta här i kammaren och höra den
ena efter den andra kommunisten uttala sig. Men
oavsett vad jag tycker om det som sägs måste jag
acceptera det. Vänsterpartiet är invalt i riksdagen på
samma sätt som mitt parti. Därför skulle jag stånga
mig blodig om någon ens skulle försöka inskränka på
vänsterpartisternas möjligheter att få framföra sina
åsikter. Vi måste visa respekt för olikheten och se
olikheter som någonting positivt.
Fru talman! För mig är tro och kärlek viktigt. Det
har kommunismen genom tiderna aldrig haft någon
respekt för. Faktum är att kommunismen är skyldig
till de största illdåden i världshistorien. Otaligt många
människor har bragts om livet på grund av sin
trosövertygelse i de tidigare kommunistiska länderna.
Respekt för olikheter har aldrig varit ett honnörsord
för kommunister.
Här handlar det om att tvinga in alla människor i
samma fålla. Om man inte tror på partnerskap som
samlevnadsform, då ska man för att bli vigselförrätta-
re ändå tvingas att bli registreringsförrättare. På
samma sätt kan det vara för en registreringsförrättare
om man inte tror på äktenskapet. Då ska man alltså
tvingas att förrätta äktenskap.
Fru talman! Det är helt befängt. Vi lever i ett
samhälle sida vid sida, och då måste vi visa ömsesi-
dig respekt. Men den respekten visar inte utskotts-
majoriteten. Det är märkligt att framför allt moderater
och folkpartister, som brukar framställa sig själva
som förespråkare för frihet, har fastnat i den här fäl-
lan. Nu vill ni begränsa åsiktsfriheten och på sikt
även religionsfriheten i vårt land. Ni ansluter er till ett
parti som inte har någon som helst respekt för olika
trosuppfattningar.
Det handlar inte längre om att tillgodose kravet på
partnerskapsförrättare - det kan vi ålägga kommuner-
na att göra - utan ni vill gå längre än så. Är det intole-
rans som nu ska prägla vårt samhälle?
Jag instämmer i bifallsyrkandet när det gäller re-
servation nr 2.