Herr talman! Detta med banksektorn och konkur-
rensen var intressant. Vad jag förstår menar Arne
Kjörnsberg precis samma sak som vi har funnit att vi
måste skriva i en reservation. Vi fick inte med det i
majoritetstexten. Det handlar om att vi nog behöver
gå vidare och skärpa konkurrensen och följa den
frågan. Däremot står det inte i reservationen eller i
motionen att vi skulle ha någon tvärsäker åsikt om
vad effekten blir av de här sammanslagningarna vad
gäller konkurrensen. Vi säger bara att det här måste
följas.
Även när det gäller småföretagens möjligheter att
skaffa kapital tycker Arne Kjörnsberg samma sak som
står i reservationen, nämligen att de bör förbättras
ytterligare. Jag tolkar honom på det sättet.
Problemet med valutaspekulationerna är inte löst
på en kafferast. Varför inte göra som vi gjorde i
EMU-frågan? Där har vi tillsatt en kommitté som
mycket noga har utrett för- och nackdelar, möjligheter
och omöjligheter. Det har gett massor av nya kunska-
per. Innan EMU-kommittén tillsattes hade vi natur-
ligtvis också en massa uppfattningar och tänkte en
väldig massa. Men det förhindrar ju inte att man kan
göra en mer systematisk analys för att kunna föra
frågan framåt. Gör man dessutom detta i en parlamen-
tarisk kommitté kan man ju skapa förutsättningar för
att se vilka politiska möjligheter som finns här. Det är
ju detta det handlar om. Det är ju inte så att vi har
slutat att tänka och måste ha en kommitté för att tän-
ka. Det gör vi i alla fall, men detta är ett sätt att föra
frågan framåt.
Sedan måste jag också kommentera detta med den
kollektiva sakförsäkringen. Där var Arne Kjörnsberg
mycket vältalig när det gäller fördelarna. Men han
bemötte ju inte den egentliga kritiken, nämligen att
man som medlem i en fackförening kan bli tvingad att
betala en hemförsäkring som man säger nej till. Är det
rimligt? Skall vi inte värna om individens friheter
också?