Herr talman! Det känns inte särskilt upplyftande
att föreslå riksdagen att avslå motioner som i varje
fall motionärerna tycker är väl genomtänkta och -
som också jag kanske tycker - välskrivna. Man har
lagt ned en massa arbete på dem. Men vi hänvisar för
det första till att saken redan utreds, för det andra till
att saken alldeles nyss har utretts eller för det tredje
till att riksdagen tagit ställning till saken för en kort
tid sedan.
Icke desto mindre måste det göras. Jag tror att alla
vid närmare eftertanke har förståelse för det. Men
innan jag särskilt kommenterar några punkter i detta
betänkande, vill jag ha detta sagt, eftersom utskottet i
det här betänkandet använder sådana, i mitt tycke
välgrundade, argument. Jag tar upp de punkterna
först.
Det första gäller utredning om bankkrisens kon-
sekvenser. Som framgår av betänkandet har mycket
skrivits om detta. Lars Bäckström skildrade det välta-
ligt. Det finns skrivelser av olika regeringar, betän-
kanden av statliga utredningar, av fristående forskare,
och det finns skribenter som är bra på detta. I ett
replikskifte med Rolf Åbjörnsson - som inte blev
något replikskifte - pekade Sonja Rembo på att det
dessutom finns en statlig utredning, Banklagskommit-
tén. Den skall redan i år komma med förslag till vilka
eventuella ändringar i olika regelverk som behövs,
bl.a. i ljuset av erfarenheterna av det vi kallar bank-
krisen.
Men Lars Bäckström tycker då att man måste ha
något lättillgängligt. Lars Bäckström får gå till någon
annan än mig om han vill ha enkla svar på svåra frå-
gor. Det här är komplicerat, och därför går det inte att
göra så lättillgängligt. Som Sonja Rembo sade, skall
kommittén bl.a. närmare studera frågan om vårdslös
kreditgivning. Detta talade Rolf Åbjörnsson om, och
också Lars Bäckström var inne på det men utifrån en
annan aspekt. När Lars Bäckström jämförde sig med
Åbjörnsson, var han ju gunås litet försiktigare. Jag vet
inte om det är klädsamt eller inte för en medlem i
Vänsterpartiet, men så sade han själv.
Den andra punkten som jag vill ta upp, där vi vill
ha ett avslag med hänvisning till de tre olika saker jag
nämnde i början, är konkurrens inom banksektorn.
Här i riksdagen har vi nyligen antagit ett antal
förslag av näringsutskottet som syftar till att öka kon-
kurrensen. Dessutom föreslog näringsutskottet att
regeringen skulle få i uppdrag att efter två år lämna en
redovisning till riksdagen av vad det blev av detta.
Riksdagen följde alltså näringsutskottets förslag.
Det tredje är en punkt i hemställan som gäller en
kommitté för att analysera penning- och valutamark-
naden. Finansutskottet har under senare år behandlat
en lång rad motioner som fört fram olika förslag som
syftar till att komma till rätta med dessa problem, som
onekligen finns. Senast förra riksdagsåret gjorde vi
detta. Riksdagen har på utskottets förslag avslagit
sådana yrkanden med hänvisning till att allomfattande
internationella överenskommelser måste kunna träffas
för att sådana åtgärder skall bli effektiva. Ungefär så
brukar vi formulera oss. För närvarande finns inte de
möjligheterna, enligt våra bedömningar.
Detta innebär inte, Lars Bäckström och andra, att
utskottet bagatelliserar problemen. Det finns alla skäl
i världen att fortsätta att arbeta med dessa frågor. Jag
hade tänkt påminna kammaren om den där andre
boråsaren, han som var statsminister, men det har
redan Lars Bäckström gjort. I alla fall hade Ingvar
Carlsson i sin funktion som ordförande i den särskilda
FN-kommittén idéer om de här frågorna. Problemet är
bara det att för att detta skall fungera måste man ha en
bred, kanske t.o.m. total, uppslutning från i varje fall
alla stora ekonomier. Annars fungerar det inte. Men
detta betyder som sagt inte att vi bagatelliserar det
här, att vi inte gör något åt eller att vi inte funderar på
det. Vi försöker tvärtom i olika sammanhang att verka
för det.
Lars Bäckström vill ha en kommitté för folkupp-
lysningen. Jag är säker på att han gör precis som jag
när jag är ute på mina möten. Jag resonerar om de här
frågorna och försöker utifrån mina utgångspunkter
och min enkla fattningsförmåga förklara varför det
blir si eller så. Vi får väl fortsätta med detta, som Lars
Bäckström kallar för samhällsansvar och folkupplys-
ning.
Jag tycker att det ligger en hel del i det som sagts
om marknadens ansikte. Men om jag skulle välja
någon som marknadens ansikte, förutom de namn som
Lars Bäckström talade om, skulle det i dagens läge bli
ett annat namn - en tidigare ledamot av denna kam-
mare.
Lars Bäckström, Roy Ottosson och andra som
tycker att det här är viktigt! Låt oss fortsätta att disku-
tera de här frågorna och i kraft av vår förmåga verka
på olika håll och i olika sammanslutningar och orga-
nisationer.
Nu skall jag gå över till att tala om frågorna om de
kollektiva sakförsäkringarna. Först och främst är det
viktigt att de påpekanden som Finansinspektionen
gjort om vikten av information om eventuell dubbel-
försäkring följs. Som Sonja Rembo sade skall Finan-
sinspektionen senare i denna månad ha svar på dessa
frågor från ett av försäkringsbolagen på marknaden.
Jag vill ha detta sagt för att ingen skall säga att vi
nonchalerar de brister i informationsgivningen som
Finansinspektionen pekar på.
Låt mig i huvudfrågan - är det bra eller inte bra
med kollektiva sakförsäkringar? - påminna om ett
annat av inspektionens uttalanden. Jag citerar:
"Finansinspektionen har tidigare uttalat att den
kollektiva sakförsäkringen med reservationsrätt i flera
avseenden har klara fördelar jämfört med individuell
sakförsäkring och att den fyller en viktig funktion."
Finansutskottet, liksom tidigare näringsutskottet
och riksdagen, tycker att det är bra att det finns möj-
lighet till sakförsäkring i kollektiv form.
Det är bra därför att det normalt ger lägre premier
genom att kostnaderna för administration blir mindre
och kanske framför allt därför att den här försäkrings-
formen ger möjlighet till större riskspridning. Det
görs ingen individuell riskprövning utan alla i grup-
pen omfattas. Alla i en facklig organisation eller alla i
exempelvis en organisation för jägare omfattas av
försäkringen.
Det är bra, därför att på detta sätt minskar antalet
oförsäkrade och underförsäkrade människor. Det har
redan, och kommer i framtiden än mer, att kännas
som en tröst i bedrövelsen för människor som omfat-
tas av en sådan här försäkring om eller när de drabbas
av en skada.
Det är bra, därför att vi i denna kammare fattar
beslut där vi närmast förutsätter att hushållen har en
rättsskyddsförsäkring. En sådan ingår nämligen ex-
empelvis i en hemförsäkring.
Det är bra, därför att här kommer ett antal med-
lemmar överens om att tillsammans lösa en för alla
viktig fråga.
Det är bra, därför att denna typ av försäkringar bi-
drar till att hejda prisutvecklingen på marknaden även
vad gäller individuell hemförsäkring.
Till sist kommer jag till det kanske allra viktigaste.
Utskottet anser att det är alldeles fel att lagstifta mot
fackliga, eller för den delen, andra organisationers rätt
att efter demokratiska beslut träffa avtal som man
bedömer är till fördel för medlemmarna. Hur detta
skall gå till är det organisationen i fråga som avgör,
anser utskottet.
Vi socialdemokrater anser att det utifrån princi-
piella synpunkter är minst sagt uppseendeväckande
när några partier i denna kammare vill att riksdagen
skall lägga sig i om en organisation får fatta beslut om
att exempelvis teckna en kollektiv hemförsäkring.
Organisationens bedömning är att detta är bra. Man
blir starkare om man sluter sig samman och det blir
ekonomiskt fördelaktigt för medlemmarna. Detta vill
en del ledamöter i Sveriges riksdag förbjuda.
Sådana uppfattningar står i direkt strid mot tidiga-
re grundsatser om vilka beslut fackliga och andra
ideella organisationer kan fatta. Jag hävdar att det
innebär ett gravt ingrepp i dessa organisationers
självbestämmanderätt.
Vad denna fråga i grunden handlar om är: Skall
människor få sluta sig samman för att bli starkare?
Skall medlemmar i en ideell organisation få samverka
för att lösa sina angelägenheter? Utskottets majoritet
svarar ja på de här frågorna - andra svarar nej.
Breda grupper i befolkningen kan sluta sig sam-
man därför att ensam inte är stark, och därför att det
tillsammans går att lösa viktiga problem. Att vara
motståndare till detta är av hävd och historia känne-
tecknande för Moderaterna. Men tycker verkligen
Folkpartiet och Miljöpartiet i grunden detta? Vad
Kristdemokraterna i grunden tycker vågar jag inte ens
gissa.
Herr talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets
förslag i alla delar, och följdriktigt avslag på samtliga
reservationer.