Herr talman! Vad jag försöker hävda är att den en-
skildes intresse understundom väger tyngre än en
organisations intresse. Det var därför jag refererade
vad Europadomstolen säger. Det är precis detta det
handlar om. Det måste skapas en balans som tillför-
säkrar minoriteten rättvis behandling och som undvi-
ker missbruk av den dominerande positionen.
Vi skall inte lägga oss i, upprepar Arne Kjörns-
berg och åberopar Högsta domstolen. Det är intres-
sant. Man kan tala länge om de här domarna. Tings-
rätten och Svea hovrätt underkände försäkringarna.
De ansåg att det var fel att gå fram på det sättet. Hög-
sta domstolen vände på detta. Det intressanta är att
Högsta domstolen hänvisade till majoritetsintresset,
till skillnad från tingsrätten och Svea hovrätt som
hänvisade till minoritetsintressena.
Vad Högsta domstolen sade var att det ekonomis-
ka ingreppet är praktiskt taget betydelselöst för den
enskilde. Man talade om att 0,1 % på avgiften skulle
gå till försäkringen; det gällde i det fallet Elektriker-
förbundet.
Jag undrar om Högsta domstolen i dag - domen
kom 1987 - när man ser utvecklingen på det här om-
rådet hade gjort samma bedömning. Det hade varit
mycket intressant att veta.
Jag hävdar fortfarande att domen visar att minori-
tetsintressena - den enskildes rättighet att bli likabe-
handlad, att lagarna skall gälla lika för alla, enskilda
som företag, stora som små - väger tyngre än majori-
tetsintresset i det här fallet. Jag beklagar att Social-
demokraterna och Vänsterpartiet inte inser den stora
och djupa principiella skillnaden och hur viktigt detta
är för demokratin i Sverige.