Herr talman! Först och främst vill jag instämma i
vad Karin Pilsäter och Roy Ottosson tidigare sade,
nämligen att den här debatten inte handlar om någon
sorts fackföreningsfientlighet. Det är nonsens att påstå
något sådant. Däremot kan man fråga sig om hante-
ringen av försäkringsfrågorna verkligen gagnar den
fackliga verksamheten.
Arne Kjörnsberg sade att riksdagen inte skall läg-
ga sig i de kollektiva hemförsäkringarna. Det är in-
tressant att samtidigt lyssna på hans och Lars Bäck-
ströms replikskifte när det gäller konkurrensfrågorna.
Det värn om konkurrensen som man säger sig stå för
gäller uppenbarligen inte de enskilda fackförenings-
medlemmarna och deras möjligheter att välja bland
konkurrerande försäkringar på hemförsäkringsområ-
det. Här upphävs plötsligt både konsumentskydd och
konkurrensskydd för kanske 50 % av marknaden för
hemförsäkringar. Självklart skall riksdagen lägga sig i
när människor reagerar mot detta och vi får orimliga
konsekvenser.
Vi har en ordning där Volvo och Abba skyddas,
såsom vi talade om tidigare. De behöver inte betala
för en produkt som de inte vill ha. De behöver inte
skriva reservationsanmälningar mot försäkringar som
de inte vill ha. Deras upphandling skyddas av lagarna.
Men det gäller inte för den enskilde LO-medlemmen.
Arne Kjörnsberg hänvisar då, i likhet med Lars
Bäckström, till organisationernas rätt att göra vad de
vill. Låt mig då referera vad Europadomstolen har
sagt om demokrati:
"Demokrati innebär icke att majoriteten alltid vin-
ner: det måste skapas en balans som tillförsäkrar
minoriteten en rättvis behandling och som undviker
missbruk av den dominerande positionen."
Det är det denna debatt handlar om: att skapa ba-
lans och att tillförsäkra minoriteten en rättvis behand-
ling.