Herr talman! Arne Kjörnsberg frågade i sitt anfö-
rande hur vi i Folkpartiet egentligen såg på det förhål-
landet att man sluter sig samman för att reda ut ge-
mensamma frågor. Precis som jag framförde i mitt
anförande tycker vi att det är alldeles utmärkt. Det
visar också historien. I många fall har liberaler till-
sammans med socialdemokrater, just för att lösa ge-
mensamma problem, startat konsumentföreningar,
fackföreningar och studieförbund, för att bara nämna
några exempel.
Men villkoren för de beslut man har fattat gemen-
samt måste ibland förändras via riksdagsbeslut. Vi
anser inte, som Arne Kjörnsberg påstår, att de här
föreningarna inte skall få fatta beslut om att ha kol-
lektiva sakförsäkringar. Det står uttryckligen i reser-
vationen - som en information för dem som inte har
materialet till hands - att vi vill ha ett lagförslag med
en förändring som säkerställer att avtal om kollektiva
sakförsäkringar inte kan undandras konsumentskydd
och skydd mot oskälig konkurrens. Det är det som det
här handlar om. Det är där Arne Kjörnsberg och so-
cialdemokraterna blandar bort korten och försöker få
det att låta som om vi anser att man inte skall få fatta
den här typen av beslut över huvud taget. Det är inte
det som det handlar om. Det handlar om att det skall
ske på acceptabla villkor för den enskilde.