Fru talman! De motionsyrkanden som vi har att
behandla i dag är från den allmänna motionstiden.
Många av dem behandlar önskan om utökade resurser
till något av universiteten eller högskolorna. Jag
kommer endast att kort kommentera två av motioner-
na. Därefter vill jag försöka att ge några mer allmän-
na och principiella ståndpunkter då det gäller Väns-
terpartiets syn på resurserna till högskolan och forsk-
ningen.
Den första motionen är en kristdemokratisk mo-
tion som Chatrine Pålsson har skrivit och som handlar
om behovet av fler utbildningsplatser inom psyko-
logprogrammet. Det är helt riktigt att pensionsav-
gångarna bland psykologerna inom de närmaste åren
kommer att bli mycket stora och att vi kan befara en
brist på psykologer. Det gäller även läkarna. Redan
nu har vi en brist på ca 1 000 läkare i landet. Det
finns också, precis som Yvonne Andersson sade, brist
på civilingenjörer. Industriförbundet beräknar att
näringslivet kommer att behöva ca 80 000 akademi-
ker under de närmaste åren. Vi vet inom utbildnings-
utskottet att det finns en förväntad brist på lärare,
speciellt inom naturvetenskap och teknik. Det är väl
känt.
Yvonne Andersson talade om spetskompetens.
Men jag anser att det stora problemet egentligen är att
alla de utbildningar som leder till de yrken där det
finns brister kräver NV-programmet eller motsvaran-
de för att man skall kunna söka dem. Det är alldeles
för få elever som väljer att läsa just det programmet.
Om man redan nu räknar ihop antalet utbildnings-
platser som kräver NV-programmet eller motsvaran-
de blir det ca 18 000. De som går ut NV-programmet,
komvux basår eller högskolans basår får jag till ca
15 000. Vi har alltså redan i dag en diskrepans på
3 000. Det är det stora och allvarliga problemet som
utskottet och regeringen och alla goda krafter måste
försöka hitta strategier för att lösa.
Nu kommer jag till den andra motionen. Den gäl-
ler Tom Tits. Jag skulle vilja lyfta upp Tom Tits Ex-
periment som någonting som just är spännande och
ett bra exempel på ett försök att stimulera intresset för
naturvetenskap och teknik hos unga människor.
Nu till det mer allmänna och grundläggande.
Högskoleutbildningen har byggts ut kraftigt. Om tre
år kommer vi kanske, enligt beräkningar som man har
gjort, att ha 200-240 helårsstudenter på våra univer-
sitet och högskolor. För mitt eget universitet, Linkö-
pings universitet, innebär det att antalet helårsstu-
denter kommer att ha mer än fördubblats år 2001 om
jag jämför med siffrorna för 1990.
Inom Vänsterpartiet menar vi att den här expan-
sionen behöver fortsätta, och målet som angavs i
budgetpropositionen för 1999, en högskola öppen för
alla behöriga sökande, skall kunna förverkligas. Sö-
kandetrycket är, som har nämnts här tidigare, mycket
högt. Gapet mellan efterfrågan på högre utbildning
och antagningskapaciteten på högskolan har ökat i
stället för minskat de senaste åren, trots den kraftiga
expansionen.
Eftersom fakultetsanslagen hittills bara justerats
marginellt finns det i dag, tycker vi, en obalans mel-
lan anslagen till forskning och forskarutbildning re-
spektive till grundutbildningen. Urholkningen av
fakultetsanslagen har även skett genom att den ex-
ternt finansierade verksamheten inte fullt ut svarar för
sina kostnader och att EU-projekt och sådana projekt
som finansieras av forskningsstiftelserna krävt med-
finansiering. Genomförda besparingar och omräk-
ningar av priser och löner har ytterligare minskat
anslagen.
Fakultetsanslagen har, och det skall man också
peka på tycker jag, tillförts medel både för kompe-
tenshöjning och för studiefinansiering i forskarutbild-
ningen. Trots det finns det ett stort behov av att öka
fakultetsmedlen.
Till följd av de senaste årens kraftiga utökning av
antalet platser inom grundutbildningen har alltfler
lärare anställts vid högskolorna. I kombination med
kravet på att samtliga lärare som har doktorerat skall
få tid för egen forskning, är behovet av fakultetsme-
del från den synpunkten större än tidigare. Lärar-
tjänstreformen har också inneburit att professorskom-
petenta lektorer har blivit professorer. Den forskning-
en måste naturligtvis också finansieras.
Vi tycker att alla universitet och högskolor skall
förfoga över sina egna forskningsresurser. Det bety-
der givetvis att i första hand de nya universiteten i
Karlstad, Växjö och Örebro måste få utökade resur-
ser. Annars är det ingen mening med att göra dem till
universitet. Det är viktigt. Vi förutsätter att regering-
en kommer att prioritera detta i det fortsatta budge-
tarbetet.
Det är viktigt att markera - som utskottet gör i
betänkandet - att de nya universiteten måste profilera
sin verksamhet till de områden där man tidigare har
bedrivit forskning av hög kvalitet i stället för att ut-
veckla forskare och forskarutbildning inom samtliga
vetenskapsområden. Även den nyligen genomförda
reformeringen av forskarutbildningen, som Vänster-
partiet till delar var kritisk mot, har inneburit ett ökat
behov av fakultetsmedlen.
Det är ytterst väsentligt att resurserna, både fasta
och rörliga, till grundforskning och forskarutbildning
ökar. Det är med utgångspunkt i de reformer som
genomförts och genomförs inom högskolan särskilt
nödvändigt att öka de fasta resurserna inom de s.k.
fakultetsanslagen. Alla finansiärer skall omfattas av
principen full kostnadstäckning och bidra till den
långsiktiga kompetensutvecklingen inom universitet
och högskolor. Regeringen bör utfärda särskilda före-
skrifter om detta.