Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till
reservation nr 1. Vi står naturligtvis bakom samtliga
våra övriga reservationer, men för tids vinnande yrkar
vi som vanligt bara bifall till den första.
Fru talman! Det här betänkandet handlar om ett
femtiotal motionsyrkanden från den allmänna mo-
tionstiden. De skulle också uppfylla kriteriet att de
inte skulle vara budgetpåverkande. Jag tycker i och
för sig att man kan diskutera det kriteriet när det gäl-
ler en del av de här sakerna.
Betänkandet blandar stort och smått. Det handlar
om lokala frågor, om enskilda universitet och hög-
skolor, men också om bärande principer för hur högre
utbildning och forskning borde utvecklas.
Jag har valt att koncentrera mig på två av dessa
bärande principer, dels frågan om resurser till forsk-
ning till nya universitet, dels fördelningen av hög-
skoleplatser.
Det finns skäl att kritisera regeringen för hand-
läggningen och strategin avseende Sveriges tre nya
universitet. Frågan om flera universitet skall inte
handla om att via utnämningar i en valrörelse ta hem
politiska poäng för att sedan inte bry sig om att ge-
nomföra en seriös och successiv uppbyggnad av de
nyutnämnda universiteten när valdagen har passerat.
Så skedde i Karlstad, Växjö och Örebro, dvs. först
utnämningar och löften om pengar, sedan en kall-
dusch - inga nya pengar.
Moderata samlingspartiet förordar en strategi som
syftar till att genomföra en successiv uppbyggnad av
de nya universiteten. Vi vill påbörja resursförstärk-
ningen under den här mandatperioden genom att
stegvis öka anslagen för forskning och forskarutbild-
ning i Växjö och Örebro. När det gäller Karlstad har
vi i kraft av Högskoleverkets kvalitetsbedömningar
ökat anslagsramen med nästan 50 %.
För att kunna behålla universitetsbegreppets tro-
värdighet och kvalitetsstämpel är det av avgörande
betydelse att regeringen i framtiden inte bara utnäm-
ner nya universitet utan att man samtidigt också för-
binder sig att se till att det finns en långsiktigt hållbar
finansiering så att de här universiteten kan leva upp
till de hårda krav som vi ställer på ett universitet när
det gäller kvalitet.
Fru talman! Regeringens högskole- och forsk-
ningspolitik präglas av statlig detaljreglering och
minskad valfrihet. Det har skett en utspädning av
resurser till den högre utbildningen och forskningen.
Kvantitet går tyvärr före kvalitet.
Den socialdemokratiska regeringen har tagit på
sig rollen att bli fördelare av antalet platser till de
olika högskolorna i stället för att bidra till en utveck-
ling av tydliga kvalitetsinstrument för fördelningen av
resurser. Socialdemokraterna har centraliserat antag-
ningssystemet och därmed tagit ifrån högskolorna och
universiteten uppgiften att bedöma kraven på förkun-
skaper för olika utbildningar.
Studenternas efterfrågan är i minskande utsträck-
ning styrande för utbudet av utbildningsplatser. I
realiteten har den nuvarande regeringen försvårat
möjligheterna för sökande till högre utbildning att
välja vilket universitet eller vilken högskola de vill
läsa vid. De nya platserna fördelas i första hand till de
mindre och medelstora högskolorna i stället för att
avspegla studenternas förstahandsval.
Fru talman! Någonting är fundamentalt fel när
riksdagspolitiker sitter och fattar beslut om var nya
permanenta platser skall skapas. Årets platser förde-
lades ut enligt en lång lista. Det var en lista där man
bl.a. kunde läsa att Uppsala universitet fick 250 nya
platser, Lunds universitet fick 250 nya platser, Mitt-
högskolan fick 2 500 nya platser och högskolan i
Trollhättan/Uddevalla fick 600 nya platser. Det här är
bara ett litet utdrag ur denna lista. Vad studenterna
ville brydde sig inte riksdagsmajoriteten om.
Jag tycker att det är hög tid att vi sätter de stude-
rande i centrum. Låt deras fria val, drömmar och
visioner utgöra grunden för uppbyggnaden och ut-
vecklingen av det nya kunskapssamhället.