Fru talman! Debatten i dag handlar om ett antal
motioner som ligger kvar från allmänna motionstiden.
Några gäller som väntat vissa speciella frågor som
enskilda ledamöter önskar lyfta fram. Påfallande
många motioner handlar dock om mycket övergri-
pande organisatoriska frågor. Detta kan förefalla
förvånande men är i själva verket ett uttryck för var
bristerna ligger i forskningspolitiken. Riksdagen har
väntat många år på ett förslag från regeringen om en
modernisering av organisationen av forskning och
högre utbildning.
Vi har förvisso gått igenom en period när det har
hänt mycket inom högskolan - en kraftig utbyggnad
av antalet utbildningsplatser i grundutbildningen, viss
utbyggnad av forskarutbildningen och inrättande av
nya högskolor och universitet. Ändå har forsknings-
och utbildningspolitiken varit vag och kraftlös. De
växande problemen med t.ex. brist på kompetenta
lärare och forskare, stela tjänstestrukturer, en under-
dimensionerad grundforskning och forskarutbildning
och ineffektivitet i den tillämpade forskningen beror
inte i första hand på bristande resurser utan på brister
i organisationen och administrationen av anslagsme-
del.
Att som skett under de senaste åren satsa stort på
en expansion inom ramen för ett gammalt, delvis
ineffektivt system är riskfyllt. Risken är att de gamla
bristerna växer, att kvaliteten sjunker och att de ne-
gativa konsekvenserna permanentas och blir allt svå-
rare att åtgärda ju längre tiden lider.
Bristerna, som vuxit fram successivt, är välkända
och ofta påtalade här i kammaren, inte minst från
Miljöpartiet. Den rådande obalansen mellan grund-
forskning och tillämpad forskning är allvarlig. Fors-
karutbildningen är underdimensionerad. Den tilläm-
pade forskningen finansieras genom en uppsjö av
olika fonder, stiftelser och institut, vars framväxt är
historiskt betingad men vars anpassning till det mo-
derna samhällets behov har försummats. Delar av den
tillämpade forskningen har glidit avnämaren, sam-
hället, ur händerna och förmår inte producera kun-
skap till stöd för samhällets olika verksamheter.
Näringslivets och den offentliga sektorns behov
av forskning har visserligen uppmärksammats under
de senaste åren, men organisationen är fortfarande
otydlig och verksamheterna otillräckliga.
Utbyggnad av nya högskolor och inrättande av
nya utbildningsplatser har skett utan ordentlig över-
gripande analys av behov och tillgång på kompetens
och forskningsresurser inom landet. Det är t.ex. inte
välbetänkt att ha ekonomutbildningar på ett tjugotal
platser i landet och dessutom kräva att utbildningen
skall vara forskningsanknuten. Några forskningsom-
råden har eftersatts på ett sätt som står i bjärt kontrast
till de mål som har angivits i regeringsförklaringarna.
De mest flagranta exemplen är nedskärningarna inom
miljöforskningen och forskningen inom naturvård,
jordbruk och skogsbruk.
Jag vill mot den här bakgrunden återgå till beho-
vet av en genomgripande omorganisation av forsk-
ning och högre utbildning och hur en sådan omorga-
nisation bör gestaltas.
Det är tre radikala förändringar som krävs.
För det första: Grundforskningen måste återfå sin
nödvändiga finansiella bas genom att forskningsrå-
den, ett för varje vetenskapsområde, får väsentligt
ökade resurser - resurser som kan föras över från den
numera mycket omfattande tillämpade forskningen.
Råden skall även i fortsättningen vara forskarstyrda
och utgöra en garanti för grundforskningens frihet
och kvalitet.
För det andra: Lägg ned huvuddelen av de
tillämpningsfonder och andra anslagsbeviljande in-
stitut som delar ut anslag för tillämpad forskning och
återför i stället resurserna till de myndigheter och
departement som behöver forskning och utredning i
anslutning till sina verksamheter! Det är de som be-
höver informationen som skall beställa den, av fors-
kare eller genom inrättande av särskilda forskningsin-
stitut, alltefter behovens storlek och art. För att få den
relevans och kvalitet som är önskvärd måste också
beställarkompetensen hos myndigheter och departe-
ment höjas.
För det tredje: Staten skall ta sitt ansvar och i
samverkan med näringliv, universitet och högskolor
bygga upp och underhålla lämpliga stödfunktioner för
att tillgodose näringslivets behov av forskning och
stöd för produktutveckling. Det kan ske t.ex. genom
utbyggnad av industriforskningsinstitut och en lag-
stiftning och ett regelverk som stimulerar en långsik-
tig samverkan mellan universitet och högskolor å ena
sidan och näringsliv och den övriga offentliga verk-
samheten å andra sidan.
En omorganisation efter denna relativt enkla prin-
cip skulle ge stora rationaliseringsvinster och lägga
grunden för en långsiktig kvalitetshöjning inom
svensk forskning och högre utbildning.
Den skulle ge draghjälp åt en god grundutbildning
och höja den allmänna kunskapsnivån i landet. Nä-
ringslivets och samhällets behov av forskning skulle
tillgodoses. Riksdagen skulle få de demokratiska
styrmedel den behöver och kunna fatta forskningspo-
litiska beslut i övergripande frågor, t.ex. om fördel-
ning av medel för grundforskning till olika veten-
skapsområden och fördelning av ansvar på departe-
ment och myndigheter för tillämpad forskning inom
olika samhällssektorer. Universitet och högskolor
skulle få den frihet som är grogrund för kreativa mil-
jöer, och den tillämpade forskningen skulle återinträ-
da i samhällets tjänst.
Många av partiernas tidigare motioner, liksom
motionerna i dag, lämnar förslag i den riktning som
jag just har försökt att kort sammanfatta. De har ock-
så mycket gemensamt med förslaget från Forsk-
ning 2000. I den utredningen rådde stor politisk enig-
het kring förslagen. Ledamöter från samtliga partier
står faktiskt bakom de förslagen. I den mån partiernas
representanter i utredningen också representerar par-
tiernas inställning i frågan finns det alltså en närmast
unik möjlighet att en reform i förslagets riktning skall
kunna genomföras.
Fru talman! Att döma av innehållet i partiernas
motioner och anföranden här i kammaren finns en
sådan samsyn. Utgångsläget inför regeringens kom-
mande forskningsproposition är i den bemärkelsen
intressant och hoppingivande. I den mån riksdagens
samlade synpunkter i frågan leder i en och samma
riktning bör det väsentligt underlätta reformarbetet.
Möjligheten till en bred politisk enighet kring huvud-
delen i en mycket viktig genomgripande reform är
påtaglig.
Detaljerna i reformen kan vi i dagsläget, i avvak-
tan på regeringens forskningsproposition, lämna där-
hän. Jag tänker därför avstå från att yrka på de reser-
vationer och motioner som föreligger från Miljöparti-
et. Jag tänker t.o.m. avstå från att upprepa Miljöparti-
ets tidigare yrkande på införandet av ett grundforsk-
ningsavdrag som en metod för att föra över medel
från tillämpad forskning till grundforskning och fors-
karutbildning. Och jag hoppas att jag inte skall få
anledning till att återkomma till förslaget efter den
forskningsproposition som regeringen förväntas lägga
fram inom en snar framtid.