Herr talman! Jag vill komma tillbaka till frågan om varför det inte byggs.
Låt oss jämföra med andra branscher. Med ett för högt kostnadsläge på sina produkter och inga kunder börjar man tänka efter hur man ska agera och vilka fel man gör som medför att man inte får ned kostnaden till en nivå som gör kunderna intresserade.
Här finns intressenter som är beredda att betala, men ändå bygger man inte. Detta är en gåta för mig. Det är oberoende av om det är ett finansiellt läge som i dag, en lågkonjunktur, eller om det är högkonjunktur. Man bygger inte för att tillgodose ett behov och se möjligheter att tjäna in intäkter till sina företag.
Det kan vara så enkelt att man har varit bortskämd med att det finns statliga pengar, att man kan vänta och sedan kommer statliga pengar. På den vägen finansieras ett boende. När Egon Frid erkänner att det är fråga om fel i logistiken och byggfel kan vi inte pytsa in nya skattepengar om vi vill ha ordning på strukturen. Då cementerar vi det läge som vi har haft historiskt.
Det finns de som fortfarande, delvis tack vare oppositionen, hoppas på att det ska komma nya subventioner till bostadsbranschen. Vi säger att de inte kommer.
Man måste lära sig att fungera som andra branscher, även om jag kan hålla med om att bostäderna specifikt jämfört med andra konsumentvaror inte är ett problem. Det är därför jag känner att hyresgäster ska ha trygghet och förutsägbarhet. Men oaktat detta måste man lära sig att hantera produktiviteten och öka den på samma sätt som i andra branscher. Där är ingen skillnad. Det är deras ansvar, icke vårt.