Herr talman! I vilken utsträckning har länder ut-
nyttjat sin möjlighet att inte delta i ett beslut som
kräver enhällighet, frågar Birger Hagård. Ja, det är
inte så lätt att svara på den frågan. Det är ju det som
de överläggningar som pågår, först i arbetsgrupper,
sedan i Coreper och till slut i rådet, ofta handlar om.
Det gäller att hitta lösningar som gör det möjligt för
alla att acceptera det resultat man kommer fram till.
Det är nog mera regel än undantag att länder har olika
uppfattningar och är oense. Hela proceduren, som
ibland kan vara ganska långvarig, handlar ju om att
undanröja dessa hinder för den som har utnyttjat rät-
ten att vara emot ett förslag från ett annat land.
Hittills har vi lyckats. I alla de avseenden där vi
har kommit fram till beslut - och de är, som jag sade i
min presentation, inte få med tanke på den korta tid
som det handlar om - har vi lyckats komma fram till
lösningar som alla har kunnat acceptera. Men det
generella svaret är att alla utnyttjar sin rätt att hävda
sin uppfattning, tills man når fram till ett resultat som
är acceptabelt.
Men det finns samtidigt, skulle jag vilja tillägga,
en påtaglig vilja hos alla länder att hitta lösningen.
Där tycker jag att kravet på enhällighet visar sig ef-
fektiviserande. Det tvingar alla att vara konstruktiva.
Man kommer nämligen inte i mål förrän man är över-
ens.
När det gäller frågan om gränskontroller och pass-
frihet i Europa är det inte så konstigt att Birger Ha-
gård upplever att det fortfarande är väldigt många
passkontroller i Europa.
Det beror ju på att vi icke har genomfört den fria
rörligheten av personer. Det är därför så angeläget att
gå vidare med Schengensamarbetet för att människor
äntligen skall uppleva att vi faktiskt lever i en gemen-
skap i Europa. Men enligt de planer som vi har när
det gäller Schengensamarbetet kommer det att vara i
praktisk funktion 1999. Det är den arbetsplan som nu
föreligger. Det är först då som Birger Hagård kommer
att ha glädjen av att kunna passera gränser utan att
behöva visa upp sitt pass.
Vad finns det då för risker när det gäller diskus-
sionerna kring Schengensamarbetet och integreringen
av detta? Jag är en försiktig general härvidlag och vill
inte ta ut någonting i förskott. Mot bakgrund av att det
naturligtvis ändå finns en problematik i att införliva
länder som inte är medlemmar i EU i ett EU-
samarbete, tror jag inte att man skall underskatta
svårigheterna. Men samtidigt vill jag inte heller un-
derskatta den vilja som finns på alla håll att finna en
lösning för detta. Samma sak gäller de interna pro-
blem som Danmark har.
Men jag är inte beredd att utgå från att det blir lätt
att finna lösningarna. Men jag utgår från att viljan att
finna dem är stor. Jag hoppas att förmågan motsvarar
viljan.