Herr talman! Jag häpnar ändå över att beslut om arbetsfördelningen ska ta ett år för regeringen. Men då har vi fått svar på frågan.
Min nästa fråga är också kopplad till en stor del av Anders Anderssons anförande, nämligen den rehabilitering som Kjell Magne Bondevik genomgick. Anders Anderssons anförande fick inspiration från Norge.
Vår reservation handlar om att ha en långsiktig nationell handlingsplan för en ambitionshöjning inom området vård och stöd för människor med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning.
Det har visat sig framgångsrikt när dessa saker inte sker projektvis, när man inte tillskjuter några miljoner om året, utan när man gör en rejäl handlingsplan. Norge har varit framstående. Jag vet inte Kjell Magne Bondevik sade något om detta i går. Jag skulle vilja veta hur Anders Andersson ser på det faktum att psykisk sjukdom är stigmatiserat. Det finns ingen människa man möter i hälso- och sjukvårdssammanhang som inte understryker att det finns en på alla sätt skillnad mellan somatisk och psykisk sjukdom. I alla sammanhang säger vi att det inte borde vara så.
En långsiktig nationell handlingsplan är verkligen vad psykiatrin behöver. Vad är skälet till att regeringen inte tycker som Socialdemokraterna och inte heller som det framgångsrika Norge?