Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och reservation 5.
När det gäller nöjdheten med sjukvården är Schweiz det land där medborgarna är nöjdast. Där är 70 procent av invånarna nöjda. I Sverige är motsvarande siffra 40 procent.
Då kan man undra varför vi inte är mer nöjda i Sverige. En av anledningarna kanske kan vara att 9 procent av alla som vårdas får vårdskador. Det är ungefär 100 000 patienter per år. Ett annat återkommande tema i till exempel texter från SKL eller Socialstyrelsen är också kommunikationen mellan den enskilde och vården.
Kunskap är makt, det vet vi. Patienten har historiskt sett haft en svag ställning gentemot hälso- och sjukvården och vårdprofessionerna. Därför anser MP att man ska samla patienträttigheter i
en
lagstiftning och att man i lagstiftningen ska skilja på utförare och patient, det vill säga att man skiljer mellan det som är skyldighet och det som är rättighet.
Min talartid är kort, så jag går raskt över på det som heter Nationella center för ensamkommande flyktingbarn. De senaste åren är det omkring 2 500 ensamkommande flyktingbarn som har kommit till Sverige. Det ställer väldiga krav på kommunerna. Många av dessa barn har posttraumatiska symtom, och det är inte självklart enkelt att ge dem det stöd och den behandling de behöver.
SKL har tillsammans med Migrationsverket skrivit en rapport som heter just
Ensamkommande barn och ungdomar - ett gemensamt ansvar
. Några av de slutsatser man där har kommit fram till är att de olika myndigheternas uppgifter och ansvarsfördelning måste förtydligas och att det krävs en omedelbar förändring av mottagandet för barn i eget boende. I dag är det inte rättssäkert, och många anser att det är svårt att få grepp om ansvarsfördelningen mellan alla aktörer utifrån de många lagar som styr. Kommunerna behöver bättre kunskap, redskap och resurser för att hantera dessa barns särskilda behov.
Det är tydligt att mottagandet inte fungerar på bästa sätt. Därför har Miljöpartiet landat i att vi behöver ett nationellt kunskapscentrum som ska samla kunskap och erfarenheter. På så sätt kan kunskaperna fördjupas och få en spridning över landet.
De kommuner som tar emot ensamkommande flyktingbarn kan behöva stöd när det gäller hur de i sin tur ska utforma stöd till barnen på bästa sätt. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med ett förslag på utformning och inrättandet av ett nationellt kunskapscentrum för ensamkommande barn.