Herr talman! På den här punkten är vi delvis överens, Lena, alltså att den psykiska ohälsan och psykiska sjukdomar är stigmatiserande.
Det är därför som jag är glad över att min partikollega kristdemokraten Kjell Magne Bondevik valde att vara synlig när han personligen fick det in på kroppen, in i kroppen. Mitt i sitt sjukdomstillstånd, som han berättade i går, fanns det en sak som han var stolt över, och det var att det inte blev en omskrivning av hans sjukdomstillstånd.
Mitt under budgetförhandlingar i en nation i Norden hamnar statsministern i ett läge där han blir sjukskriven för psykisk ohälsa. Det är inget vanligt. Det är inget vi önskar någon. Styrkan var att han hade en värdegrund, att detta ska synliggöras, framför allt för att skapa öppenhet men också för hans egen rehabilitering. Men han visste redan då att det fanns fler som hade samma bekymmer och som behövde det stödet.
Jag förstår att Lena Hallengren inte kan dela ut beröm till regeringen, men vi har gjort en satsning mellan 2007 och 2011 på 4,6 miljarder. Nu har du ingen mer replik, men annars skulle jag vilja veta: Vad var det S-regeringen gjorde när du själv satt i den de tidigare tolv åren? På vilket sätt lyfte då regeringen fram resurssatsningar och fokusering? 4,6 miljarder har vi satsat, och därutöver 870 miljoner. Vi har handlingsplanen PRIO, som lyfter fram och ger tydlighet för planeringen 2012-2016.
Jag vill då säga att regeringen verkligen har varit aktiv. Om det är något område inom hälso- och sjukvården som har varit i skuggan är det psykiatrin. Det var ett arv som alliansregeringen hade efter de socialdemokratiska tolv åren. Det arvet har vi sett till att beta av för människors värdighet, för respekt, för upprättande och för tydliggörande av en sjukvård som inkluderar alla sjukvårdsgrupper.