Fru talman! Låt mig inledningsvis yrka bifall till reservation 1. Folkpartiet står självklart bakom alla sina reservationer, men för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 1.
Fru talman! Monopol är väldigt sällan bra. Det kan finnas enstaka undantag. Folkpartiet står bakom Systembolaget för att vi tror att det är bra att bekämpa alkoholförsäljning. Historiskt sett har vi i Sverige varit ganska förtjusta i olika typer av monopol, eller Socialdemokraterna har varit det, och ett av de monopol som står kvar är apoteksmonopolet.
Vad är problemet med ett monopol? Är det inte bra att politiker bestämmer i stället för att enskilda bestämmer? Jag fick ett mejl för ett par veckor sedan från en kvinna i Skåne som beskrev hur hennes son, som är kroniker, behövde medicin en lördagskväll. Hon ägnade ett par tre timmar åt att få tag i den medicin han hade behövt under många år. Hon skrev rätt uppgivet: Hur ska jag förklara för min son att den medicin han behöver liksom inte går att få tag på? Det är ett exempel på en bristande tillgänglighet för den här mamman och barnet i Skåne.
En annan absurd konsekvens av det apoteksmonopol vi har i Sverige är att jag kan gå in i affären runt hörnet och köpa cigaretter. Jag kan gå in i affären runt hörnet och köpa snus. Men jag har inte kunnat gå in i affären runt hörnet och köpa nikotinläkemedel ifall jag vill sluta röka. Det är okej att röka i meningen att det kan jag köpa i närmaste 7-Eleven. Men om jag behöver medlet för att sluta röka kan jag inte få det.
Folkpartiet ser det därför som angeläget att vi avskaffar apoteksmonopolet. Vi ser ett antal vinster med det. Vi kommer att se en ökad tillgänglighet och service. Det kommer att sätta press på Apoteket AB. Vi vet att när det kommer fram olika aktörer blir det alltid en spännande utveckling oavsett vilken marknad det gäller. Vi tror också att det är en väg att säkerställa fortsatt säker och trygg läkemedelsförsörjning. Det kommer att öka prispressen, få ned priserna på såväl receptbelagda som receptfria läkemedel.
Men det här med avskaffande av monopolet är ju inte samma sak - just eftersom det gäller handeln med läkemedel - som att släppa handeln helt fri. Det ska vara tydligt och fast reglerat vilka som får sälja, i synnerhet receptbelagda läkemedel. Endast butiker som har farmaceutiskt utbildad personal tillgänglig under hela öppettiderna ska kunna sälja läkemedel. Tillstånden ska inte ges till kedjor utan till enskilda butiker så att vi kan se till att Läkemedelsverket kan hålla kontroll på försäljningen. Det ska alltså vara ett starkt regelverk för dem som vill sälja receptbelagda läkemedel, något mindre strikt kanske för den som vill sälja receptfria läkemedel, men även där ska det finnas en kontroll.
Jag tror, fru talman, precis som Cristina Husmark Pehrsson sade, att om tio eller femton eller tjugo år kommer vi att titta tillbaka och tycka att det var rätt märkligt att det var Sverige, Nordkorea och Kuba som var de sista som hade apoteksmonopolet kvar.
Ibland när man går tillbaka och tittar på de avregleringsdebatter av olika slag som vi har haft i Sverige blir man ju rätt förvånad. Det var inte så många år sedan som det fanns ledande socialdemokrater som ville förbjuda parabolantenner, för det var farligt att ta in andra tv-program än kanal 1 och kanal 2. Medborgarna skulle skyddas. Det var inte så många år sedan som det hemskaste som kunde finnas var reklam-tv - som man kan ha synpunkter på men som nu är en del av allas vår vardag. Det är inte så många år sedan en stor politisk debatt i Sverige stod kring om vi ska få sända närradio eller inte, det vill säga om folk som ville sända lite studentradio skulle förbjudas att göra det av den anledningen att det kunde vara farligt om någon annan än staten gjorde det.
I alla de där avregleringsdebatterna har det ju i efterhand visat sig att det inte finns någon som vill ta steget tillbaka. Inför valrörelsen 2006 tror jag inte att det finns någon socialdemokrat som kommer att gå ut på gator och torg och säga: Det var dumt, det här med reklam-tv. Vi vill förbjuda människor att titta på TV 4 och TV 3 om det är möjligt. Jag tror att vi kommer att få se samma utveckling vad gäller avvecklingen av apoteksmonopolet. När nu verkligheten via EU-domen tränger på kommer vi att hamna i ett läge där folk kommer att upptäcka att ett avreglerat apoteksmonopol kommer att öka tillgängligheten, kommer att kunna sätta press nedåt på kostnaden för läkemedel. Folk kommer att se det som något positivt.
Fru talman! I betänkandet behandlas även andra frågor än apoteksmonopolets vara eller inte vara. Vi vet att en stor andel av dem som har problem och söker till exempel den internmedicinska akutsjukvården har problem som har orsakats av läkemedel. För en lekman är det där lite konstigt. 10 % av dem som kommer till den internmedicinska akutsjukvården kommer dit för ett problem som beror på läkemedel, det vill säga det som skulle hjälpa till att bota.
Problemet är särskilt vanligt bland äldre människor. Äldre människor kan ha 10, 12, 13 läkemedel på fast ordination som man ska ta varje dag som har skrivits ut vid lite olika tillfällen. Ena gången har den äldre människan träffat en läkare som har skrivit ut ett läkemedel mot den åkomma man kom med den dagen. Nästa gång har man träffat någon annan. Till slut kan man hamna i en situation där de här läkemedlen faktiskt inte bidrar till att människor blir mindre sjuka utan till och med leder till större problem för den enskilde.
Huvudproblematiken, fru talman, är ju att vi inte har ett system i Sverige där varje person som besöker sjukvården har någon som tar ett tydligt ansvar, en husläkare eller familjeläkare som tar helheten i vården. Men det finns också en del att göra vad gäller att förbättra läkemedelsgenomgångar och se till att det på ålderdomshem eller så kallade särskilda boenden görs regelbundna läkemedelsgenomgångar för äldre människor. Vi vill gå lite längre än vad som föreslås i betänkandet och ge Socialstyrelsen i uppdrag att utforma riktlinjer för hur det där ska se ut. Här finns det väldigt mycket att göra.
Fru talman! I betänkandet berörs också frågor om kvinnor och läkemedel. Det är ju så att trots att över halva svenska befolkningen är kvinnor har vi under lång tid varit så inriktade på att det är män som är normen att forskningen om läkemedel har skett på män. Vi vet att man som kvinna fortfarande i dag generellt sett tyvärr får sämre läkemedel än män. Här sker det en hel del, ska jag villigt erkänna. Det sker i politiskt samförstånd och det sker tillsammans med Socialdemokraterna. Men det skulle också kunna hända en hel del mer. Jag tror att vi om ett antal år kommer att komma till rätta med problemen, men det brådskar att se till att kvinnor och män faktiskt får likartade och lika bra läkemedel. Det behövs forskning när det gäller kvinnor och äldre. Det behövs forskning om äldres sjukdomar. När mediciner tas fram ska forskning alltid ske på både kvinnor och män och inte, som det har varit historiskt, enbart på män.
Allra sist, fru talman, har vi det som kanske kommer att dominera debatten. Vi har från Folkpartiets och den övriga alliansens sida sagt att vi måste se till att vi faktiskt hushållar med vår ekonomi. I den meningen föreslår vi en expeditionsavgift varje gång jag går till apoteket även om jag har brutit igenom högkostnadsskyddet. Hämtar jag ut ett antal recept ska jag betala ett par tior för det. Detta gör vi för att vi vet att det är så inom hela vårdsektorn att med den fria lunchen, det vill säga när det inte kostar något alls att uppsöka sjukvården eller att hämta ut läkemedel, blir systemet kostnadsdrivande. Det är det vi ser i dag.