Fru talman! Anders Flanking hör inte vad jag säger. Okej, man kan sänka skatterna, för skatterna är ett verktyg för att skapa välfärd och för att skapa ett samhälle som hänger ihop. Men man sänker skatterna och ger en stor del av den svenska befolkningen en ganska liten del, medan de som tjänar allra mest får oerhört mycket pengar av skattesänkningarna. Visst, många får en tusenlapp mer i månaden, men samtidigt raseras den generella välfärden som bygger på att det finns en omställningsförsäkring som heter a-kassan och att man ska ha en inkomst som gör att man får dagen att gå ihop och lite till om man blir sjuk.
I de här familjerna finns barn och ungdomar. Det är det jag menar: Man bestjäl dessa ungdomar, och därför menar jag att om samhället hjälper den som har det sämst lite så får alla det bättre. Då håller samhället ihop. Då skapas inte klyftor eller motsättningar, men det är det ni håller på att skapa i det samhälle ni bygger upp nu. Då kommer det naturligtvis att växa en massa olika negativa utvecklingar som, eventuellt, huliganism, motsättningar mellan svenskar och invandrare och motsättningar mellan fattig och rik.
Det är det samhället ni är på väg att bygga upp. Ni är på väg. Ni har börjat på den vandringen, och den vill jag bromsa. Skatter kan man använda till mycket mer än att bara skapa förutsättningar för ojämlikhet. Ser inte du, Anders Flanking, den verklighet jag ser? Jag hoppas att du gör det, och jag hoppas att vi tillsammans framöver kan skapa framtidens idrottspolitik utifrån ett samhälle som bygger på solidaritet och välfärd.