Fru talman! Idrotten är en stor folkrörelse och en viktig del av våra liv. Det är både stimulerande och roligt att vi har en så bra och aktiv idrottsrörelse i Sverige. Det är dessutom bra för folkhälsan.
Jag ska börja med att yrka bifall till betänkandet KrU7
Idrott, friluftsliv och spelfrågor
. Satsningen Idrottslyftet är inne på det sista av totalt fyra år. 500 miljoner kronor har utbetalats årligen, sammanlagt 2 miljarder. Huvudinriktningen har varit att få barn och ungdomar att börja idrotta och att få fler att idrotta längre upp i åldrarna. Arbetet har utgått från ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv för att på så sätt öppna dörrarna för fler. Därför har man arbetat med att utveckla förbund och föreningar, att öka tillgängligheten till anläggningar och idrottsmiljöer, att rekrytera och utveckla ledare och att samverka med skolan.
I Idrottslyftets riktlinjer för ökad tillgänglighet till anläggningar och idrottsmiljöer står att Riksidrottsförbundet, RF, ska ha stor öppenhet för nytänkande och alternativa former av idrottsmiljöer. Inom ramen för detta stöd har RF, som framgår av betänkandet, beviljat medel till ett par skateboardparker. Dessutom har RF initierat drive-in-idrott, som genomförts i sju distrikt och i totalt 17 olika områden. Drive-in-idrott kan beskrivas som organiserad spontanidrott och riktar sig i första hand till icke-idrottsaktiva ungdomar och till områden som har en ungdomsrelaterad helgproblematik. Det är ett sätt att erbjuda ungdomar en meningsfull fritidsverksamhet.
Regeringen har i budgetpropositionen för 2011 angett att satsningen Idrottslyftet bör få en fortsättning och att 500 miljoner kronor ska avsättas årligen från 2011. Den fortsatta satsningen bör enligt regeringen ha en ännu närmare koppling till skolans arbete för att främja fysisk aktivitet och goda motionsvanor. Satsningen bör enligt regeringen breddas till att även stödja andra typer av motionsaktiviteter än idrott, till exempel genom samverkan med friluftsorganisationer. Som framgår av betänkandet har RF till regeringen lämnat en övergripande beskrivning av hur man vill arbeta vidare med Idrottslyftet under den kommande 18-månadersperioden. Där framgår att man har målsättningen att arbeta i den riktning som regeringen föreslagit, med de intentionerna.
RF anger att det finns anledning att tydliggöra och stärka förbundens och föreningarnas prioriteringar av verksamhet för ungdomar samt att satsningen dessutom måste få en starkare fokusering på mångfald så att olika grupper i samhället bättre inkluderas i verksamheten. RF anger vidare att de fortsatta satsningarna tydligare ska genomsyras av ett barnrättsperspektiv och att flickors och pojkars möjlighet till lika villkor bättre ska uppmärksammas och tillgodoses. Det är viktigt även ur ett jämlikhetsperspektiv.
När man, fru talman, tittar på detta med jämställdheten inom idrotten ser man att det finns mer att göra, även om mycket görs. Det framgår att idrottsrörelsen har som mål att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla nivåer och inom alla områden samt att deras idrottsutövande ska värderas lika. Dessutom finns delmålet om att inget kön ska vara representerat med mindre än 40 procent i styrelser och på ledande positioner. I fråga om styrelserepresentation har RF konstaterat att det målet inte har uppnåtts.
På RF-stämman i maj 2009 beslutades därför att ge Riksidrottsstyrelsen i uppdrag att utvärdera det hittillsvarande jämställdhetsarbetet och utifrån resultatet av utvärderingen till den nu nära förestående stämman lägga fram ett förslag till ny plan. Det är viktigt att idrottsrörelsen fortsätter med jämställdhetsarbetet framdeles.
När det gäller frågan om resurser får enligt RF kvinnor och män samma grundläggande ekonomiska stöd. Men eftersom det är fler pojkar och män än kvinnor inom idrotten blir det i kronor räknat mer till pojkar och män. Det är värt att ha det i beaktande också. Samtidigt vill vi ha ännu fler flickor och kvinnor som idrottar, så att man därmed uppnår samma summa.
Beträffande frågan om flickor får sämre träningstider än män kan konstateras att det i forskningsrapporter som nyligen gjorts av RF utifrån en modell av vilka tider som är mest attraktiva har visat sig att flickor och pojkar får ungefär lika bra träningstider. Detta är mycket positivt, efterlängtat och glädjande. Jag har själv två döttrar som idrottar och har märkt tendensen att det blir bättre.
Jag skulle också vilja uppmärksamma det positiva arbete som nu ska göras för att Sverige ska få fler stortävlingar, fru talman. I en unik satsning samarbetar Stockholm, Göteborg, Malmö samt Jämtland och Härjedalen under namnet Sweet Spot Sweden i en internationell lansering av Sverige som det framtida landet för stora idrottsevenemang. Om detta kan vi läsa i Idrottens Affärer. Där har man även tagit upp att regeringen anslagit 10 miljoner kronor för att främja internationella evenemang i Sverige via ett beslut som nu är drygt ett år gammalt. Nu kommer pengarna till användning. Via ett förhöjt anslag för stöd till idrotten har Riksidrottsförbundet från och med 2010 uppgiften att hantera de här miljonerna.
Det var i propositionen
Statens stöd till idrotten
som regeringen bedömde att det är viktigt att främja internationella idrottsevenemang i Sverige, särskilt sådana evenemang som bidrar till att idrottsliga och andra positiva värden uppstår. Behovet av stöd till arrangörer för att fler internationella evenemang inom skilda områden ska förläggas i Sverige har uppmärksammats här i riksdagen i många olika sammanhang. Konkurrensen om dessa evenemang är större och större. Inom idrottsområdet är det väldigt hård konkurrens. Det gäller hela kultursektorn, men just idrotten har särskilt tuff konkurrens.
RF har inte egna pengar till att finansiera sådan här marknadsföring, men de 10 miljonerna från regeringen räcker en bra bit. Nu kommer de att användas genom att de fyra aktörerna också anslår egna pengar, men även genom att man har en PR-grupp som ska verka på internationella evenemang och som tittar över möjligheterna att berätta om Sveriges styrka och Sveriges förmåga att arrangera internationella evenemang. Detta är den slagkraftigaste satsning på att få hit internationella evenemang som gjorts sedan försöken att få hit OS till Sverige.
Att få internationella evenemang till Sverige är viktigt därför att det är en oöverträffad möjlighet att visa upp landet, idrotten, en stad och en region. Detta är en sak som man har uttalat är viktig, och det har vi också tidvis talat om här i riksdagen. Besökarna kommer till staden och landet för att titta på tävlingarna. De spenderar såväl tid som pengar, och ofta kommer de tillbaka. Många städer och länder har insett detta och satsar därför mycket pengar på att få evenemang till sitt land. Nu ska vi därför visa upp vår styrka på idrottsevenemanget Sport Accord Convention, en mötesplats för alla länder, i London i april 2011 och i Quebec i maj 2012.
Det har visat sig hur viktigt det är att ha stora tävlingar i Sverige. Inte minst gäller det framgångarna med handbolls-VM, som hölls i Sverige i år. Det var en publikfest med sportsliga framgångar som ledde till ett rejält uppsving för handbollsintresset i Sverige. Dessutom visar den första sammanställningen att handbolls-VM 2011 gav en ekonomisk jackpot till svensk handboll. Nu ska Handbollförbundet fördela vinsten på tre huvudområden: fortsatt satsning på talangutveckling för att kunna behålla Sveriges position i världstoppen, direkta satsningar i rekryterings- och utvecklingsarbetet för att ta vara på VM-succén samt medel till en fond för framtida behov. Om detta kan vi också läsa i Idrottens Affärer. Det känns skönt att veta att handbollen på detta sätt kan fortsätta att utvecklas, vilket förstås också kommer att leda till att fler av våra barn och unga kommer att få inspiration till att börja spela handboll.