Fru talman! Det är ingen tvekan om att vi är överens om att vi ska ha stabila trygghetssystem som ser till att fånga upp de människor som av olika skäl blir arbetslösa eller sjuka. De flesta människor kan hamna i en sådan situation. Det är ingen tvekan om det. Jag har sett det i min omgivning, och jag har sett det i min närhet. Jag vet precis vad det handlar om, Peter Johnsson.
När det gäller skatterna är det fortfarande så att man får en känsla av att det är förfärliga skattesänkningar som har gjorts i Sverige, detta land med det högsta skattetrycket. Lösningen verkar ungefär vara att bara vi har ett högt skattetryck så har vi löst de här frågorna. Samtidigt hänvisade jag för en stund sedan till en undersökning från riksdagens utredningstjänst som tydligen visar att barnfattigdomen skulle ha minskat med 13 procent. Jag ska självklart studera den siffran lite djupare, men är det på det sättet är det ganska intressant.
Bortser man från att det här också kan ha ett samband när det gäller tillväxt, vilket både Peter Johnsson och jag är väldigt angelägna om, inte minst i ett område i Sverige där man är väldigt beroende av industrin, är det också beroende av vilken köpkraft vi kan ha. Det har naturligtvis också ett samband med det skattetryck vi har. Det är inte sagt att det som är negativt för tillväxten på det här området skulle vara negativt för de familjer som har det svårast i samhället.
Dessutom pratar jag faktiskt om normalt sett en skattesänkning på mellan 1 500 och 2 000 kronor, inte bara någon tusenlapp hit och dit. Jag tror att det har en väldigt stor betydelse för de människor som detta handlar om, och jag tror inte att man ska bortse från det.
Vi ska ha ett samhälle med gemenskap där vi naturligtvis ska skapa en välfärd. Det målet har vi säkert gemensamt. Sedan har vi förmodligen olika uppfattningar om vilka medel vi ska använda.