Fru talman! Det vore förmätet av mig att försvara Stockholms borgarråd. Det vore förmätet av mig att gå i polemik med vad Peter Johnsson har hört i valrörelsen av andra politiker där jag inte kan svara för vad de har sagt. Jag kan bara påminna om vad jag alldeles nyss sade i mitt anförande. Det handlar inte om att slå undan fötterna på föreningarna, att tvinga dem ut och jaga sponsorer tills de stupar. Det handlar inte om att strypa bidragen för att tvinga dem ut och jaga sponsorer.
Du talar om grädde på moset. Du kan få kalla det grädde på moset, om du vill, men ska vi inte tillåta föreningarna att ha ett rättssäkert grädde på moset? I dag finns ingen lagstiftning för sponsring. Det innebär att förhandsbeskedet kan vara annorlunda jämfört med vad det blir i slutändan för föreningen eftersom det är diffusa regler för företag vad gäller motbevis, prestation och arenans utseende. Inom idrotten är det enkelt; man brukar sätta upp en skylt. Vid kultursponsring och social sponsring är det inte lika enkelt. Därmed syns det i tillämpningen av rättsfallen att det finns oerhört mycket att göra för att det ska bli tydligare för föreningarna att få grädden på moset. För de föreningar jag har träffat betyder sponsringspengarna mycket.
Kommunala bidrag betyder mycket. Därför står jag inte här i talarstolen och säger att vi ska sänka bidragen och tvinga föreningarna ut och skaffa sig sponsringspengar. Däremot vore det en nyttig inkomstkälla för föreningarna att få ett underlättande sponsringssystem, och därför behöver vi en lagstiftning på området.