Herr talman! I grunden har Alice Åström och jag
och glädjande nog alla partier i Sveriges riksdag en
genuint tuff attityd gentemot narkotikan. Det är gläd-
jande. Tyvärr är det inte så överallt ute i Europa.
Men i kampen mot narkotikan väljer Moderata
samlingspartiet ändå detta, väl medvetna om att det är
ett integritetskränkande instrument. Det redovisas
klart i vår reservation. Vi väljer ändå att ta den skadan
gentemot individen därför att vi vill nå någonting
annat. Alice Åström säger att man kan hitta andra
metoder. Ja, man kan sitta på pottan, och det tar 3-5
dagar i sämsta fall. Det innebär säkert ett antal tusen-
lappar extra. Det är ju ett förfarande som inte är helt
gratis. Den kostnaden hade kanske det offentliga
kunnat klara av också, men ibland är tid värt mycket
stora pengar. Det kan handla om spaningsinsatser för
att kunna göra tillslag.
Om man kan belägga att vederbörande har burit
narkotika kan man kanske också vinna mycket värde-
fulla dagar och timmar för att gå vidare och nysta upp
stora härvor. Skall jag gå till föräldrarna till några
tonåringar som har haft problem med narkotika och
säga att vi tyvärr inte kunde spränga den ligan därför
att vi tyckte att det var värdefullare att dödens kurirer,
som jag kallar dem, fick behålla den personliga in-
tegriteten? Tyvärr blev resultatet att vi inte kunde slå
sönder den ligan.
Det leder då fram till att ett antal ungdomar kan-
ske hamnar i detta träsk. I det valet, Alice Åström,
väljer Moderata samlingspartiet att se till de många
individernas väl och ve. Och det trodde jag nästan att
det kunde finnas en större uppslutning kring. Vi vill
hindra debuten och se till att spaningsarbetet kan
fortsätta så snabbt som möjligt. Det är vårt val. Jag får
väl respektera att andra partier gör andra val.