Herr talman! Det här betänkandet är ett samlings-
betänkande med motioner från allmänna motionstiden
som behandlar processrättsliga frågor.
Till Vänsterpartiets glädje finns det i betänkandet
ett tillkännagivande när det gäller tillsättandet av de
högsta domartjänsterna. Vi har under ett par år motio-
nerat om detta. Det har blivit allt större samsyn i jus-
titieutskottet om att det tillsättningsförfarande som
finns i dag kan ifrågasättas. Nu har det blivit en ma-
joritet i utskottet för ett tillkännagivande om att man
bör göra en utredning och se över tillsättandet av de
högsta domartjänsterna.
I frågan om tillsättandet av dessa tjänster är det
viktigt att påpeka att det inte har funnits något som
har visat att tillsättningar skulle ha varit felaktiga. De
utredningar som tidigare har tittat på frågan har inte
haft någonting att erinra om sättet man tillsatt tjäns-
terna på.
Men för Vänsterpartiet är det otroligt viktigt att
det finns ett starkt förtroende för rättsväsendet ute i
samhället. Domarna och deras oberoende ställning
skall inte på något sätt kunna ifrågasättas. Därför är
det viktigt att man har ett tillsättningsförfarande där
det finns en insyn och en möjlighet att se till att det
finns en allsidig rekrytering och ett urvalsförfarande
när tjänsterna tillsätts. Man måste kunna gå in och
granska på vilka grunder människor har tillsatts. Detta
ser vi i Vänsterpartiet som väldigt positivt.
Herr talman! När det gäller domarnas bisysslor
måste jag tyvärr säga att det inte blev någon majoritet
i justitieutskottet för att utreda om det är lämpligt att
domarna har bisysslor i så hög grad som de har i dag.
Som tidigare talare sade var vi nog ganska många i
utskottet som blev förvånade över den granskning av
domarnas bisysslor som gjordes för något år sedan. Vi
blev förvånade över att detta förekom i så hög grad
och att det rörde sig om så höga årsinkomster från
bisysslor som det visade sig göra.
Precis som i den tidigare frågan, som gällde tillsät-
tandet av domartjänster, är det också när det gäller
bisysslorna viktigt att allmänheten har ett förtroende
för våra domare. Därför bör denna fråga utredas. I
vilken utsträckning skall domare få ha bisysslor? I
vissa länder är det inte tillåtet att ha bisysslor. Men
det är kanske att gå för långt att totalt förbjuda det. En
utredning bör i alla fall se över på vilka grunder do-
marna skall kunna ha bisysslor, och vilka bisysslor
som de definitivt inte bör åta sig.
Herr talman! Förhoppningsvis finns det kanske en
möjlighet att få en majoritet även i denna fråga nästa
gång som den kommer upp i justitieutskottet.
Herr talman! Jag tänkte också ta upp frågan om
kroppsbesiktning och straffprocessuella tvångsmedel.
Som tidigare talare tog upp har Moderaterna motione-
rat om att man skall få tvångsmedicinera vid de tillfäl-
len som någon som man misstänker för att langa nar-
kotika sväljer narkotikan. Man skulle då kunna
tvångsmedicinera med kräkmedel för att på så sätt få
en effektiv narkotikabekämpning. Att tvångsmedici-
nera är en oerhört integritetskränkande åtgärd. Det är
ett oerhört stort steg man tar om man använder sig av
tvångsmedicinering i brottsbekämpningen.
Herr talman! Det är nämligen inte så att polisen i
dag står maktlös och inte kan göra någonting. Möjlig-
heten man har i dag är att man plockar in den miss-
tänkte och håller honom eller henne under övervak-
ning till dess att narkotikan, om det finns någon, har
kommit ut den vanliga vägen. Detta kan ses som om-
ständligt. Det kräver resurser och det kräver tid. Det
blir en avvägning mellan att gå in och använda
tvångsmedel som tvångsmedicinering och att avvakta
litet längre tid och få en litet högre kostnad. Man får
ändå exakt samma resultat när det gäller brottsbe-
kämpningen. Då anser vi från Vänsterpartiet att ef-
fektivitetsvinsten vid en tvångsmedicinering inte står i
proportion till den vinst man kan göra.
Herr talman! Vi i Vänsterpartiet tycker att det är
viktigt att bekämpa narkotika - men det är också
viktigt att göra en avvägning mellan de medel man
använder. Eftersom det finns möjligheter att uppnå
precis samma resultat men med något längre tid och
till något högre kostnad anser vi i Vänsterpartiet att
det är rimligt att avslå motionen där detta tas upp.
Herr talman! Slutligen skall jag ta upp frågan om
tilltalads kostnadsansvar för vittnesbevisning. I dag är
systemet sådant att när man vid en rättegång vill ha en
muntlig förhandling eller åberopa muntlig bevisning,
t.ex. i form av ett vittnesförhör, är det den åtalade
som, om hon eller han blir dömd, slutligen skall svara
för kostnaden för vittnet.
Visserligen finns det bestämmelser som gör det
möjligt för rätten att förorda att kostnaden skall beta-
las med allmänna medel oavsett utgången i målet om
detta är skäligt med hänsyn till partens ekonomiska
förhållanden. Vi i Vänsterpartiet anser att man ändå
bör se över detta. Man måste undersöka om det finns
något som gör att en tilltalad av kostnadsskäl avstår
från att åberopa muntlig bevisning. I ett rättegångsför-
farande är det nämligen otroligt viktigt att också den
som står åtalad, och inte bara den som är brottsoffer,
får möjlighet att använda sig av vittnen utan att funde-
ra på kostnaderna. Detta är viktigt för att man skall
kunna få de korrekta domarna.
Herr talman! Dessutom finns det ytterligare en
sida av detta som vi inte har tagit upp i motionen men
som också är viktig. Om en person som blir dömd åtar
sig, utan att kräva någonting, att betala kostnaderna
för vittnen som man själv har kallat och sedan inte
fullföljer den betalningen - man kan ha dömts till
fängelse eller något liknande - är det det enskilda
vittnet som förlorar pengar. I rättegångsprocessen är
det viktigt att människor inte avstår från att vittna,
varken på den ena eller andra sidan, på grund av kost-
nadsskäl. Det är viktigt att enskilda människor som är
vittnen inte förlorar på att delta i den viktiga process
som vi alla vill skall fungera.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 12. Jag står givetvis även bakom övriga
reservationer som Vänsterpartiet står bakom.