Herr talman! Jag skall ägna mitt anförande åt två
reservationer. Jag börjar med att yrka bifall till reser-
vation 1 som handlar om domares bisysslor.
Det förekommer alltså att domare i olika instanser
åtar sig olika bisysslor som t.ex. skilje- och styrelse-
uppdrag. Miljöpartiet de gröna har därför ifrågasatt
om inte domarnas extraknäck rubbar tilltron till rätts-
systemets yttersta funktioner. Vi har bl.a. pekat på
förhållandet att våra justitieråd utför välavlönade
uppdrag åt privata företag och att det kan leda till
jävssituationer.
Det finns ju ett regelsystem i dag, men det finns
luckor i det. Det står att arbetstagare hos bl.a. myn-
digheter under regeringen inte får ha någon anställ-
ning eller något uppdrag eller utöva någon verksam-
het som kan rubba förtroendet för hans eller hennes
eller någon annans opartiskhet i arbetet eller som kan
skada myndigheternas anseende.
När det gäller chefsavtalet är det emellertid upp
till den enskilde domaren själv att avgöra om en bi-
syssla är förtroendeskadlig eller inte. Om domaren
känner tveksamhet kan man begära besked från sin
arbetsgivare, och i detta fall av regeringen. Men det
här har tydligen inte fungerat tillfredsställande.
Därför anser Miljöpartiet att regelsystemet om
domares bisysslor är otydligt och inkonsekvent. Vi
anser att Sverige, liksom t.ex. USA, Kanada och
Storbritannien, bör införa ett generellt förbud mot
bisysslor. Ett sådant förbud skall givetvis inte gälla de
domare som sitter med i statliga utredningar eller
liknande. Det är vår syn på det hela. Miljöpartiet har
valt att vara med på en reservation där flera partier
redovisar tveksamheter. Vi går med på en utredning.
Vi tycker att det är det bästa i det här läget. Det är
beklagligt att vi inte kunde få en majoritet för detta,
men det kanske kommer så småningom.
Den andra reservationen som jag vill prata om är
nr 7. Den handlar om notariesystemet och tingsmeri-
tering.
Notarietjänstgöring sker vid underrätt och omfat-
tar två års tjänstgöring. Det är den officiella beskriv-
ningen. I verkligheten får de nyutbildade juristerna
undervisning genom praktiskt arbete. Under den sena-
re delen av perioden kan de dessutom självständigt få
utföra arbetsuppgifter. Tidigare, när antalet juridik-
studerande var i ungefär balans med antalet notarie-
platser och tingsrätterna inte hade lika komplicerade
brottsfall som nu, fungerade systemet ypperligt.
Men omständigheterna och omvärlden förändras.
Då måste, enligt min mening, även tidigare fungeran-
de system förändras. Förr fick nästan alla jurister som
ansökte om det en notarieplats. Utbildningen ansågs
inte avslutad förrän denna ordinarie praktik utförts.
För ansökan till andra juristarbeten krävdes, och krävs
även nu, tingsmeritering. Men formellt är det från
början endast yrken som domare, åklagare och tjäns-
temän inom kronofogdemyndigheten som kräver
tingsmeritering. Det har alltså blivit kutym att kräva
detta för de flesta juristyrken nu. De som har genom-
gått denna tingsmeritering har företräde, speciellt till
tjänster på advokatkontoren.
Men i dag har antalet juridikstuderande ökat, och
mindre än en tredjedel får notarieplats. Urvalet bland
studenterna görs enbart utifrån betyg och inte utifrån
några andra lämplighetskriterier. Eftersom ingen
praktik ingår under utbildningstiden på universiteten
och arbetsgivarna fortfarande vill ha jurister med
praktik - som de i dag kan få genom tingsmeritering -
blir betygshetsen stor.
Denna konkurrens och rena betygshets präglar
studietiden. Det kan enligt min mening bidra till ne-
gativa yttringar i form av hälsoproblem. Studenterna
mår inte särskilt bra när denna hets är över dem hela
tiden.
Och vad händer med majoriteten av studenterna?
Det är ju nästan 70 % som inte får notarieplats. De
utesluts från vissa yrken och får dessutom sämre
chans vid tillsättningen av andra tjänster eftersom de
notariemeriterade går före.
Det är med andra ord enbart staten som ordnar
praktikutbildning för hela rättsväsendet, när det ur-
sprungligen var tänkt för vissa yrken. Men i tider av
få juridikstuderande blir det som ett obligatorium.
En majoritet av partierna här anser att det från
samhällets sida är värdefullt att även andra jurister än
de som skall bli domare, åklagare och kronofogde ges
möjlighet att genomgå en utbildning som ger god
kännedom om domstolarna och de förutsättningar
som domstolarna har för sitt arbete. Det skapar en
gemensam syn på rätten och rättsväsendet - en rätt-
skultur som förs vidare i samhället. Och de synpunk-
terna är värdefulla. Men det resonemanget håller inte
längre i en tid då 70 % av de juridikstuderande ham-
nar utanför. Då blir det inte denna allmänna rättskul-
tur ändå. Är det inte värdefullt att även dessa jurister
får del av vår rättskultur?
I så fall borde det värdefulla utbildningsinslaget
naturligtvis prioriteras och ingå i grundutbildningen.
Det behövs en allmän praktik i juristutbildningen. De
studerande som är intresserade av ett yrke som fordrar
domstolspraktik kan då välja en sådan plats.
Det skulle vara en stor fördel för domstolarna att
ha fast anställd och erfaren personal i stället för att
vara beroende av praktikanter som när de lärt sig
arbetet slutar för att ersättas av nya oerfarna personer.
Detta system tar både resurser och tid från domstolar-
na.
Anders G Högmark sade att det behövs föränd-
ringar. Vad har moderaterna för förslag till föränd-
ringar? Man vill inte slopa systemet. Men hur skall
det gå till när så många hamnar utanför? Vad skall det
finnas för kriterium? Jag tycker att det är allvarligt. I
mina samtal med juridikstuderande är detta ett trau-
ma. Det måste ändras på något sätt. Vissa ställen i
Sverige, t.ex. Uppsala, har nu en egen modell, vad jag
förstår, med ett praktiksystem. Men det räcker som
sagt inte.
När det gäller andra reservationer i betänkandet
pratades det om nämndemännen och om att man be-
höver se över hela rekryteringen så att det blir en
allsidig sammansättning. Miljöpartiet anser att det
system som finns i dag, där de politiska partierna
utser nämndemän, är bra. Men vi behöver ta till oss
den kritik som har kommit och se till att det blir en
allsidig sammansättning.
Jag vill för min del göra allt som stärker nämnde-
männens villkor och som underlättar så att systemet
kan fortsätta. Det är oerhört värdefullt. Det finns
andra åsikter i debatten. Man vill göra inskränkningar
när det gäller nämndemännen. Det motsätter jag mig
absolut. I stället måste alla politiska partier ta ansvar
för att göra det bättre och se till att det blir en allsidig
sammansättning.
När det gäller narkotika hade Moderata samlings-
partiet tidigare en reservation i ett betänkande som
Miljöpartiet stödde. Då gällde det en utredning om
hur tvångsmedicinering går till. I Norge har man
systemet, och det vore mycket intressant om det kun-
de göras en utredning. Narkotikapolisen har detta
önskemål, och det är ett stort problem. Men man
behöver mycket mer faktaunderlag för att kunna gå
vidare.
Just denna reservation gäller ett tillkännagivande
till regeringen. Jag tycker att det är att gå för snabbt
fram. Jag behöver mycket mer fakta. Det är mycket
inskränkande med tvångsmedicinering. Men Miljö-
partiet är som sagt mycket öppna för en utredning. Vi
vill också till varje pris bekämpa narkotikan.