Herr talman! Anders G Högmark framhöll inled-
ningsvis och upprepande att det går trögt med bered-
ningen i Justitiedepartementet. Jag kan inte avhålla
mig från att kontra med att tempot inte var särskilt
högt under den tid då Moderaterna hade regerings-
makten. Det gällde bl.a. barnpornografifrågan, kan vi
konstatera.
I detta betänkande, JuU24, Processrättsliga frå-
gor, behandlades motioner från den allmänna mo-
tionstiden 1997. Utskottet föreslår två tillkännagivan-
den till regeringen. I det första förordar utskottet att
en parlamentarisk utredning får i uppdrag att se över
tillsättningen till de högsta domartjänsterna, bl.a. i
syfte att säkerställa en allsidig rekrytering där erfa-
renheten från t.ex. lagstiftande, dömande, rättsveten-
skaplig eller praktisk verksamhet beaktas.
Det andra tillkännagivandet gäller indrivande av
böter från utländska fordonsägare. Utskottet under-
stryker här vikten av ett effektivt påföljdssystem för
utländska förare och ger regeringen i uppdrag att se
över frågan. Detta välkomna jag särskilt. Här finns
också motioner från s-ledamöter.
För övrigt föreligger tolv reservationer samt ett
särskilt yttrande som jag nu kommer att kommentera.
I reservation 1, Domares bisysslor, vill reservan-
terna att regeringen tillsätter en utredning där ut-
gångspunkten bör vara att bisysslor som innebär risk
för jävsituationer inte bör få förekomma. Enligt 7 §
Lagen om offentlig anställning gäller att en arbetsta-
gare inte får ha anställning eller uppdrag eller utöva
verksamhet som kan rubba förtroendet för hans, hen-
nes eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbe-
tet, eller som kan skada myndighetens anseende.
Det finns i dag ett antal lagbestämmelser där do-
mare förbjuds att inneha vissa uppdrag, t.ex. konkurs-
förvaltare.
För justitieråd och regeringsråd gäller enligt 3
kap. 4 § Rättegångsbalken respektive 3 § Lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar att de inte får inneha
eller utöva något annat ämbete.
Utskottets uppfattning är att en bisyssla av mer
kvalificerat slag bör vara till gagn för samhället. Det
kan ge domaren värdefull inblick i olika sidor av
samhällslivet och ge en vidgad erfarenhet som bör
vara hans eller hennes arbete som domare till godo.
Denna fråga angående domares bisysslor överväg-
des av 1993 års domarutredning. Där framgår av
betänkandet Domare i Sverige inför framtiden att
något generellt förbud för domare att inneha bisysslor
inte borde införas, inte heller borde någon större för-
ändring ske av den gällande gränsdragningen mellan
vad som är tillåten eller otillåten bisyssla.
Utredningen ville dock väcka frågan om inte
spörsmålen om vad som är otillåten bisyssla för en
domare borde regleras i lag i större utsträckning än i
dag. Vad särskilt gällde justitieråds och regeringsråds
uppdrag som skiljeman ansåg utredningen att det
fanns skäl som talade mot att de högsta domarna
innehade skiljeuppdrag och att denna fråga borde
utredas vidare.
Utredningens betänkande bereds för närvarande i
Justitiedepartementet. Därav anser utskottet att den
översyn av reglerna som för närvarande pågår inom
Regeringskansliet inte bör förbises
I reservation 2 Domares arbetsordning, anser re-
servanterna att regeringen bör tillsätta en parlamenta-
risk utredning med uppdrag att utreda hur domstolar-
nas konstitutionella ställning kan stärkas bl.a. genom
att regeringsformen ger domstolarna ett normgiv-
ningsbemyndigande att besluta om sina arbetsord-
ningar.
Vid riksmötet 1996/97 hade konstitutionsutskottet
att ta ställning till motionsyrkanden av motsvarande
innebörd. Konstitutionsutskottet ville då inte förorda
en ytterligare utredning av frågan om att i grundlag
bemyndiga domstolarna att besluta om sina arbets-
ordningar.
Enligt utskottets uppfattning fanns dock skäl att
uppmärksamma gränsdragningen mellan dömande
och administrativ verksamhet.
Regeringsformen upptar i 11 kap. 1-5 § bestäm-
melser till skydd för domstolarnas och domarnas
oavhängighet. Hit hör den fundamentala bestämmel-
sen att ingen myndighet, ej heller riksdagen, får beslu-
ta hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller
hur en domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i sär-
skilt fall. Då de allmänna råd som Domstolsverket
meddelar om domstolars arbetsordningar inte är bin-
dande finner utskottet inte skäl att inta någon annan
ståndpunkt än vad konstitutionsutskottet tidigare har
gjort i frågan.
Vad gäller reservation 3, Nämndemännens ställ-
ning, hänvisar motionärerna i sin motion till regering-
ens tidigare proposition om domstolarnas framtida
sammansättning där bl.a. Moderata samlingspartiet
föreslog att frågan om nämndemännens rösträtt, rekry-
tering, framtida ställning m.m. borde bli föremål för
utredning.
Redan vid behandling av nämnda proposition,
Domstols sammansättning, kunde utskottet konstatera
att nämndemannafrågorna nyligen hade varit föremål
för en översyn som legat till grund för förslagen i den
propositionen. Därav var inte utskottet berett att till-
styrka att ett nytt omfattande utredningsarbete inled-
des. Tvärtom ansåg utskottet vid det tillfället att det
var andra åtgärder som behövdes för att komma till
rätta med de problem som fanns. De åtgärder som var
gällande var en lösning av frågan om nämndemännens
arvode samt insatser, i första hand på informationssi-
dan, för att främja en mer allsidig rekrytering.
Utskottet har sedan dess behandlat dessa frågor i
betänkandet JuU1 och finner ingen annan anledning
än vid det tillfället att i dagsläget inte utreda ytterliga-
re frågor om nämndemännens situation.
Samtidigt som moderaterna i reservation 4 väl-
komnar att regeringen aviserat två propositioner med
förslag till reformer av rättegången i tingsrätt respek-
tive hovrätt efterlyser de ytterligare förändringar av
rättegångsbalken.
Moderaterna framför också i sin motion att rätte-
gången enligt rättegångsbalken måste vara rättssäker
och effektiv.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionä-
rerna i den frågan. Eftersom rättegångsbalkens be-
stämmelser om rättegången i såväl hovrätt som tings-
rätt nyligen varit föremål för översyn och aviserade
propositioner kan väntas inom kort finner utskottet
inget skäl att förorda en förnyad översyn av balken.
Vad gäller reservation 5, herr talman, så lyfter
kristdemokraterna genom Rolf Åbjörnsson fram vik-
ten av att regeringen låter utreda frågan om inrättande
av sex nya domstolar, s.k. handelsrätter.
Samtidigt som kristdemokraterna har tillstyrkt in-
rättandet av en särskild ekobrottsmyndighet framhål-
ler de i sin motion att den nya myndigheten inte blir
tillräcklig i kampen mot den ekonomiska brottslighe-
ten. De anser att de svenska domstolarna inte har
tillräckliga resurser att behandla näringsrättsliga mål
och därmed inte kommer att lyckas pressa tillbaka
antalet ekobrott.
Motionärerna framhåller vidare att många tvister i
dag avgörs genom skiljeförfarande, och att införandet
av handelsrätter skulle erbjuda ett konkurrenskraftigt
alternativ till skiljeförfarande. I reservationen hänvi-
sas till Danmarks modell Sö- og Handelsrätten.
Frågan om att överföra en del av de tvister som
avgörs av skiljenämnd till de allmänna domstolarna
har övervägts av olika statliga utredningar alltsedan
1920-talet.
Senast de behandlades var av Skiljedomsutred-
ningen. Utredningen framhöll i sitt betänkande Nä-
ringslivets tvistlösning att en av dess huvuduppgifter
varit att öka de allmänna domstolarnas konkurrens-
kraft vad avsåg näringslivets tvister. Utredningen
föreslog vissa åtgärder för att stärka domstolarnas
kompetens att avgöra näringslivstvister.
Enligt utredningen borde särskilda avdelningar för
näringslivstvister inrättas vid tingsrätterna i Stock-
holm. Göteborg, Malmö, Norrköping, Sundsvall och
Umeå. För den skull innebar dock inte förslaget nå-
gon begränsning i andra tingsrätters behörighet att
handlägga näringslivstvister. Utöver detta föreslog
utredningen även en del nya bestämmelser i bl.a.
hovrätterna och vad gäller utbildningsinsatser i syfte
att öka domarnas förtrogenhet med näringslivstvister.
Skiljedomsutredningens slutbetänkande har remissbe-
handlats och bereds för närvarande i Justitiedeparte-
mentet.
Utskottet anser att det med hänsyn till behovet av
prejudikatbildning på förmögenhetsrättens område
vore önskvärt att åtgärder för att överföra åtminstone
en del av de näringslivstvister som handläggs av skil-
jenämnd till de allmänna domstolarna kommer till
stånd. Att realisera detta önskemål är, som erfarenhe-
ten visar, inte lätt, och vilka åtgärder som kan erford-
ras måste noga övervägas. Men för den skull anser jag
inte att vi skall följa förslaget att inrätta fler special-
domstolar. Utskottet utgår från att regeringen i sam-
band med beredningen av Skiljedomsutredningens
förslag kommer att ta fram förslag till hur detta skall
lösas och anser härmed att denna beredning inte bör
föregripas.
Till skillnad mot Kristdemokraterna, som i reser-
vation 5 har önskemål om att inrätta fler specialdom-
stolar, vill Moderata samlingspartiet i reservation 6
avveckla de specialdomstolar vi har i dag och att
deras uppgifter skall övertas av de allmänna domsto-
larna, främst vad gäller Marknadsdomstolen.
De helt fristående specialdomstolar som finns i
dag är Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen och
Arbetsdomstolen. De tre domstolarna är belägna i
Stockholm, och deras domkretsar omfattar hela lan-
det.
Vad som är utmärkande för de tre specialdomsto-
larna är att de inte ingår i ett instanssystem med en
prejudikatinstans som tredje och sista instans. Såväl
Arbetsdomstolen som Marknadsdomstolen är i vissa
fall den enda prövningsinstansen. För de specialdom-
stolar som är slutinstanser tillkommer dessutom att
deras avgöranden kan komma under Högsta domsto-
lens eller Regeringsrättens prövning vid frågor om
resning och återställande av försutten tid.
Under början av 1990-talet avvecklades flera
specialdomstolar, nämligen försäkringsrätterna, För-
säkringsöverdomstolen och Bostadsdomstolen. Ut-
skottet har tidigare intagit en restriktiv hållning till
specialdomstolar. Utskottet anser emellertid att de
återstående specialdomstolarna besitter en särskild
kompetens, som leder till att målen behandlas skick-
ligt, snabbt och ekonomiskt effektivt och att de skall
bedömas efter sina egna meriter och verksamheter och
inte endast utifrån principiella ståndpunkter. Därför
anser inte utskottet att det finns några skäl att förorda
ett avskaffande av Marknadsdomstolen eller Arbets-
domstolen.
Enligt vad utskottet erfarit är frågan om Patentbe-
svärsrättens fortsatta verksamhet föremål för bered-
ning i Justitiedepartementet, och därför anser vi att
det pågående beredningsarbetet bör avvaktas.
Frågan om tingsmeritering har varit föremål för
behandling i denna kammare vid ett flertal tillfällen.
Miljöpartiet har i reservation 7 till detta betänkande
framfört att systemet med notarietjänstgöring bör
avskaffas. En utredning med uppgift att utforma en
allmän praktiktjänstgöring i samband med juristut-
bildningen efterlyses. Detta skulle enligt reservanten
innebära att domstolarna kunde hålla sig med fast
anställd personal för att fullgöra de uppgifter som i
dag ankommer på notarierna.
Utskottet har tidigare i betänkandet JuU8 redo-
gjort för gällande regler om tingstjänstgöring och
vilka direktiv som givits Domstolskommittén i denna
fråga. Efter hemställan av utskottet gjorde riksdagen
ett tillkännagivande av innebörden att det var angelä-
get att, med bibehållande av kvalitetskraven, så
många jurister som möjligt bereddes tillfälle till nota-
rietjänstgöring.
Just nu pågår en försöksverksamhet vid vissa
tingsrätter för att pröva olika former av beredningsor-
ganisation i tingsrätt. Enligt förordningen får tingsrät-
ter som omfattas av förordningen bl.a. för en samman-
lagd tid av högst ett år för beredningsändamål anställa
jurister som fullgjort notariemeritering. Förordningen
är tidsbegränsad.
Med hänsyn till detta finner utskottet inget skäl att
inta en annan inställning till tingsmeritering än den
utskottet tidigare intagit.
I reservation 9 om återlämnande av stöldgods ger
reservanterna regeringen kritik för den tid det tar att
få fram ett förslag till riksdagen i ärendet och kräver
att beredningsarbetet påskyndas. Jag vill instämma i
att detta är ett problem som jag ofta har mött ute, och
jag gläds åt att en lagrådsremiss ligger färdig inom
kort.
Det sakliga innehållet är att regeringen anser att
det inte skall vara möjligt att göra godtrosförvärv av
föremål som stulits. En utredning skall därför få i
uppdrag att ta fram ett lagförslag om detta. I avvaktan
på utredningsförslaget och den fortsatta beredningen
av detta föreslår regeringen att kraven för godtrosför-
värv av lösöre skall skärpas. Regeringen föreslår
också att en målsägande som har gjort anspråk på
beslagtagen egendom skall få tid för att säkerställa sin
rätt innan beslaget hävs. Lagändringarna föreslås
träda i kraft i januari 1999.
I reservation 11 om åtgärder mot klotter ifrågasät-
ter reservanterna bl.a. om inte reglerna i brottsbalken
om kroppsvisitation tar för stor hänsyn till den miss-
tänkte och vill därmed ge regeringen i uppdrag att se
över dessa.
Utskottet har tidigare haft att ta ställning till mo-
tionsyrkanden om åtgärder mot klotter. Detta är ett
problem som främst måste åtgärdas genom uppfostran
och annan normöverföring. Föräldrarna eller annan
vårdnadshavare är de som har det största ansvaret. Att
skolan medverkar till denna normöverföring finner
utskottet självklart.
Enligt 28 kap. 11 § rättegångsbalken får, om det
finns anledning att anta att ett brott har begåtts på
vilket fängelse kan följa, kroppsvisitation göras på
den som skäligen kan misstänkas för brottet för att
söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars
för att utröna omständigheter som kan vara av bety-
delse för utredning av brottet. Annan än den som
misstänks för brottet får kroppsvisiteras om det finns
synnerlig anledning att anta att det därigenom kom-
mer att anträffas föremål som kan tas i beslag eller det
annars är av betydelse för utredningen av brottet.
Av 12 kap. 1 § brottsbalken framgår att straffet för
skadegörelse är böter eller fängelse i högst sex måna-
der. Enligt 12 kap. 3 § i samma balk är straffet för
grov skadegörelse fängelse i högst fyra år.
Vad gäller reglerna om kroppsvisitation följer av
straffskalan för skadegörelsebrott att kroppsvisitation
kan äga rum vid misstanke om sådant brott. Något
skäl att nu överväga förändringar av de i 28 kap. 11 §
rättegångsbalken uppställda förutsättningarna för att
kroppsvisitation skall få äga rum kan utskottet inte
finna.
Herr talman! I reservation 12 befarar reservanter-
na att då den tilltalade själv får svara för eventuella
kostnader, t.ex. för vittnesförhör om han själv åbero-
pat muntlig bevisning, kan det utgöra en alltför stor
risk för att tilltalade av kostnadsskäl avstår från att
åberopa muntlig bevisning, vilket i sin tur ökar faran
för felaktiga domar.
Gällande lag innebär att tilltalad i brottmål kan få
kostnaden för av honom åberopad muntlig bevisning
betald av allmänna medel dels om åtalet mot honom
ogillas, dels - oberoende av utgången i ansvarsdelen -
om hans ekonomiska förhållanden är sådana att rätten
beslutar att ersättningen skall betalas av allmänna
medel. Döms den tilltalade för brottet får han själv
svara för sina beviskostnader, såvida inte den sist-
nämnda kostnadsregeln är tillämplig. Enligt utskottets
uppfattning är den gällande lagstiftningen väl avvägd
i den del som avser den tilltalades kostnadsansvar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan och avslag på alla reservationer.