Fru talman! Jag och Andreas Carlgren är nog
ganska överens om det mesta i de här frågorna. Men
det är vissa saker jag ändå vill understryka när det
gäller just nästa steg.
Det måste ske en samverkan mellan svenska hög-
skolor och inte bara handla om konkurrens. Konkur-
rens kan vara nyttigt och vitaliserande, men det måste
också ske en samverkan. Om alla högskolor skall
kunna utvecklas väl skall man inte - och det gör man
inte heller - eftersträva att man forskar på alla områ-
den. Man måste kunna göra specialiseringar, och man
måste kunna samverka med andra högskolor. Det
sker, med det skulle kunna ske i ännu större omfatt-
ning.
Det är också uppenbart att de mindre och medel-
stora högskolorna på många sätt redan har spelat en
stor roll och kan spela en ännu större roll i framtiden
när det gäller behovet av ökad satsning på naturveten-
skap och framför allt teknik. Vi behöver fler välutbil-
dade personer på det området och vi behöver också
mer forskning, tillämpad forskning och utvecklingsar-
bete.
När det gäller den stora satsning som nu görs med
60 000 permanenta nya platser är tyngdpunkten lagd
på naturvetenskap och teknik. Dessutom har man
gjort särskilda satsningar för att stimulera äldre att gå
in i naturvetenskap och teknik. Genom de här sats-
ningarna och genom den allmänna fokuseringen på de
områdena har också ungdomar i större utsträckning än
tidigare visat sitt intresse för de här utbildningarna,
glädjande nog. I gymnasiet går nu fler ungdomar på
de naturvetenskapliga programmen. Vi ser också att
tillströmningen till både ingenjörs- och civilingen-
jörsutbildningen kraftigt ökar. Den får gärna öka ännu
mer. Vi bygger därför också ut utbildningen. Det
innebär att det kommer att ske en mycket kraftig ök-
ning av antalet välutbildade ingenjörer och civilingen-
jörer under de närmaste tio åren - en mycket kraftig
ökning. Det är naturligtvis oerhört viktigt för närings-
livets utveckling.
På den punkten spelar de mindre och medelstora
högskolorna en mycket viktig roll också som rekryte-
rare av det som förr i tiden kallades för begåvningsre-
serven, alltså ungdomar som annars inte skulle gå
vidare till högskolan. Det gäller för den delen också
äldre.
Självfallet måste man när man ser över hela
forskningssystemet också finna kriterier för an-
slagstilldelningen som håller för den framtida upp-
byggnaden. Det är en viktig uppgift för den sittande
forskningskommittén.
Till Rune Rydén vill jag säga att det onekligen är
mycket silkeslent i dag kring de medelstora högsko-
lorna. Så har det inte alltid låtit här i kammaren. Jag
skall inte trötta Rune Rydén med att upprepa vad han
tidigare har sagt om dessa högskolor. Låt mig bara
fästa uppmärksamheten på en punkt. Det gäller kvali-
teten och behovet av disputerade lärare. Vi är helt
överens om det. Mot den bakgrunden ter det sig svår-
förståeligt, minst sagt, att moderaterna gick emot den
reform av doktorandutbildningen som Centerpartiet
och Socialdemokraterna röstade igenom i höstas och
som just innebär att vi kommer att få fler doktorer i
framtiden. Vi kommer inte nödvändigtvis att få fler
doktorander, men fler doktorer.
Så mycket mer uppseendeväckande var det att
moderaterna gick emot detta, eftersom man bara ett år
tidigare hade motionerat just om en sådan reform, just
efter de riktlinjerna. När ett förslag sedan väl läggs
fram här i riksdagen går man emot det. Detta kan inte
gärna gagna kvaliteten i de svenska universiteten och
högskolorna. Det är ju någon sorts månadspolitik, och
det kan väl ändå inte vara särskilt konstruktivt.