Fru talman! Expansionen av den högre utbildning-
en och utvecklingen inom forskningsområdet är vik-
tig. Det är en målsättning som det råder stor politisk
enighet om.
I det sammanhanget är det en aspekt man inte får
glömma bort, men som dessvärre ibland glöms bort,
nämligen kvalitetsaspekten. En alltför snabb ökning
av studerandeantalet på vissa platser kan medföra
kvalitetsproblem. Vi har ibland olika uppfattningar
om hastigheten när det gäller utbyggnaden av olika
enheter, men däremot inte om riktningen. Speciellt
gäller det i fråga om antalet kompetenta lärare, som
för närvarande inte räcker till. På vissa håll, vilket bör
vara väl bekant för övriga här, är det en allvarlig brist.
De brister som finns orsakades delvis av bristande
satsningar när det gällde utbildningen på 80-talet.
Hade regeringen då ökat antalet utbildningsplatser så
hade tillgången på akademiska lärare varit betydligt
bättre än i dag. Men nu har vi den lärarbrist som vi
har. Att vi har många lärare utan forskarkompetens
inom vissa områden och på vissa högskolor leder till
att vi inte får den kvalitet på utbildningen som vi
önskar. Jag har i interpellationsdebatter med utbild-
ningsministern påtalat detta och fått visst stöd för min
uppfattning, men däremot inget besked om vad rege-
ringen tänker göra för att lösa de här frågorna.
Jag delar uppfattningen att de mindre och medel-
stora högskolorna spelar en mycket betydelsefull roll
för utvecklingen av näringslivet i regionen. Kanske är
det där de har gjort den allra största insatsen. Det är
glädjande på många håll, och vi stöder utvecklingen.
Vi ser med positiv attityd på den utveckling som har
skett, som utbildningsministern sade, i Karlskro-
na/Ronneby och Halmstad, för att bara ta ett par ex-
empel.
I interpellationssvaret pekar också utbildningsmi-
nistern på att de enskilda lärarnas initiativkraft och
förmåga har en stor betydelse för utvecklingen på det
här området. Men om de inte har tillräcklig utbildning
kommer initiativkraften och förmågan antagligen inte
att räcka till för att fullt ut kompensera bristerna i den
formella kompetensen. Och vad gör man då?
Låt mig också helt kort beröra distansutbildning-
en, som jag tycker är en mycket viktig fråga. Den
borde ha utvecklats mer i Sverige. Jag vill peka på det
regionala ansvar som högskolorna har - kanske fram-
för allt de nya högskolorna - men också på de teknis-
ka möjligheter som finns i dagens IT-samhälle. Här
tycker jag att vi mer skulle utnyttja de utmärkta kraf-
ter som finns framför allt på undervisningsområdet.
Varför kan vi inte använda de allra bästa lärarna till
undervisning på distans när vi har den möjligheten i
dagens IT-samhälle? Det är en fråga jag skulle vilja
rikta till utbildningsministern.