Fru talman! Jag tror att den viktiga delen just är
hur vi går vidare. Jag vill peka på tre områden som
jag tror är särskilt viktiga.
Det första gäller just att se till att det blir tillräck-
liga möjligheter för de högskolor, som inte vill satsa
så mycket på bredden att man blir universitet, att ändå
komma mycket långt på sina specialområden. Jag
önskar att de skall ha samma möjlighet som universi-
teten på sina speciella profilområden.
Då blir ändå frågan till utbildningsministern: Är
utbildningsministern beredd att se till att vissa hög-
skolor får möjlighet fullt ut att utvecklas som profil-
högskolor, t.ex. genom särskilda resurser på samma
sätt som vi gav utvecklingsmöjligheter för de högsko-
lor som tidigare var universitetsfilialer och som nu är
på väg att bli fullständiga universitet? Jag kunde t.ex.
tänka mig att en högskola som den i Karlskro-
na/Ronneby är kvalificerad för det. Jag kan också se
andra högskolor där det skulle vara en viktig satsning
att ge just speciella resurser för att man skall kunna
utveckla sig på de vetenskapsområden där man har
dokumenterat sina kvalifikationer.
Den andra delen jag vill ta upp är resurstilldel-
ningssystemet. Jag ser i utbildningsministerns svar till
mig att han tar fasta på idén att fördelningen av
forskningsanslagen i framtiden bör ha ett starkt sam-
band med den akademiska kvalificeringsgrad som
respektive högskola har uppnått, t.ex. genom erhållna
examensrättigheter.
Vi har ju gemensamt medverkat till att det har
blivit tilläggsdirektiv till den forskningspolitiska ut-
redningen vilka öppnar de möjligheterna. Här tycker
jag att det är mycket viktigt att vi från politiskt håll
klart säger att syftet är att man skall kunna jämföras
med universiteten, att man genom att kvalificera sig
akademiskt också skall ha möjlighet att bygga upp
sina forskningsresurser samt att det skall finnas fasta
kriterier som stegvis lyfter de nya högskolorna till nya
utvecklingsmöjligheter.
På det tredje området, distansutbildningen, tycker
jag att det är bra att utbildningsministern öppnar för
att särskilda platser inom högskolan för distansut-
bildning skall bli möjliga. Här vill jag bara säga att
det är mycket viktigt att detta verkligen blir av. Cen-
terpartiet vill vara pådrivande för den utvecklingen.
Men jag tror också att det kommer att handla om att
inrätta någon form av utbildningsorganisationer som
utnyttjar hela den nya IT-teknikens möjligheter på
distansutbildningsområdet.
Sedan gäller väl den viktiga debatten framtiden
och vad vi skall göra framöver. Men det kan inte
hjälpas att det är fascinerande att lyssna på de mode-
rata inläggen här i dag. Man säger att man stöder den
här utvecklingen och att man har en positiv attityd till
vad som skett. Det finns väl ändå gränser för vad man
kan påstå. Vi har nu diskuterat de nya platserna för
högskolan. När vi röstade om dem här i riksdagen
röstade moderaterna nej. Vi har talat om hur viktigt
det var med de fasta forskningsresurserna. När vi
röstade om dem här i riksdagen röstade moderaterna
nej. Vi har talat om utvecklingsmöjligheterna för dem
som skall kunna bli nya universitet. När vi röstade om
det här i riksdagen röstade moderaterna nej. Likadant
var det när det gällde möjligheten till nya vetenskap-
sområden, och likadant var det när det gällde fors-
karutbildningen.
Jag gillar attityden, dvs. att man säger att man är
positiv. Men att rösta emot alla konkreta förslag som
verkligen skulle kunna leda till någonting är ett ovan-
ligt sätt att markera den attityden. Det är väl ett bevis
för att Moderaterna, som kallar sig framtidens parti,
har ovanliga problem med att hantera framtiden.