Fru talman! Jag vill börja med att tacka migra-
tionsminister Maj-Inger Klingvall för svaret. Det är
som vanligt välformulerat och vänligt både i tonen
och inställningen till de människor som är på flykt till
Europa och Sverige.
När det gäller frågorna finns det dock all anled-
ning att känna en viss oro. Vi som följer flyktingde-
batten lite närmare kan ju fråga oss vad det finns för
styrfart och hur väl Sverige är engagerat i den s.k.
trojkan inom ramen för vårt kommande ordförande-
skap. Vi hade först det här franska smugglingsförsla-
get som vi som sitter i riksdagen fick läsa om. Det
backade regeringen senare från. Vi har nu frågan om
transportörsansvaret och problematiken med att man
eventuellt ska behöva införa avskräckande bestäm-
melser och regler för att folk inte ska transportera
människor som är i behov av skydd. Här finns alltså
en del att önska från den svenska regeringen vad
gäller tydlighet, fasthet och konsekvens.
Det är helt enkelt olustigt att följa hur snaran näs-
tan bokstavligen dras åt kring världens flyktingar,
åtminstone dem som tänker försöka få sin asylrätt
prövad i Europa eller Sverige. Successivt har reglerna
skärpts. I dag framstår transportörsansvar, viserings-
regler och principen om första asylland som en, inte
sällan bokstavligt, dödlig blandning.
Hittills har EU:s medlemsländer enbart fokuserat
på de s.k. procedurfrågorna, dvs. hur asylsökande och
asylärenden ska hanteras inom ramen för den gemen-
samma flyktingpolitiken, den kommande gemen-
samma flyktingpolitiken. Här är det Schengen- och
Dublinkonventionerna, som vi väl känner till, som i
huvudsak gäller. Nya förslag syftande till att göra det
svårare för potentiella asylsökande att över huvud
taget nå fram till EU och söka asyl läggs däremot hela
tiden fram. Det är bl.a. detta vi diskuterar i dag.
Schengenavtalet syftar i huvudsak till att möjlig-
göra rörelsefrihet inom de länder som har skrivit
under. För detta krävs gemensamma regler om vem
som ska få komma in i Schengenområdet. Prövningen
av detta görs av invandrarmyndigheterna i respektive
stat, hos oss av Migrationsverket. Denna prövning
avgör vilka och hur många som ska få komma in och
på vilka grunder. Att straffbelägga transportörer på-
verkar bara hur många som prövas av invandrarmyn-
digheten - inte var ribban läggs i respektive land
eller, förhoppningsvis, senare inom EU.
Under det svenska ordförandeskapet måste rege-
ringen nu fokusera på att komma bort från procedur-
frågorna och satsa all kraft på substansfrågorna. Här
har vissa goda annonseringar gjorts av regeringen, det
vill jag gärna skriva under på. Jag hoppas att det blir
så också. Det gäller framför allt hur asylansökningar
ska bedömas och vilka skäl som ska bedömas som
tillräckliga för att bevilja asyl inom EU-länderna. Och
få framsteg har som sagt gjorts hittills.
Sverige har som ordförandeland möjlighet att ta
initiativ till att göra gemensamma bedömningar av
vad som är humanitär nivå. Om ingenting görs kom-
mer ribban att sättas av de mest restriktiva staterna
eftersom effekten blir att asylsökande söker sig till de
stater, kanske ännu bl.a. Sverige, där sannolikheten
att få asyl fortfarande kan vara störst. Då riskerar
Fästning Europa att bli verklighet.
Jag hoppas att regeringen tar tillfället i akt och gör
allvar av sina vackra ord om att värna asylrätten på
europeisk nivå. Jag hoppas att man inte minst försö-
ker se konsekvenserna av den sammanlagda lagstift-
ningen. Är man inte nöjd med de nuvarande för-
dragen inom t.ex.
Schengensamarbetet finns det all anledning att under
det svenska ordförandeskapet ta initiativ till att för-
ändra det som är dåligt - och det här med transpor-
törsansvaret är ju väldigt dåligt.