Fru talman! Trots allt tal om en under åren lyckad
politik där politiker och medier, tyvärr, dolt sanning-
en har integrationspolitiken bevisligen havererat. Jag
vill betona att inget parti i Sveriges riksdag är oskyl-
digt till det här haveriet.
Jag och många med mig utanför plenisalen anser
att orsaken till haveriet till stor del är Sveriges jäm-
fört med övriga industrivärldens antalsmässigt unika
asylpolitik, trots avsaknad av både erfarenhet och
kompetens.
Det finns skäl att ställa frågan: Hur kommer det
sig att svenska politiker tror sig ha bättre förutsätt-
ningar att klara integrationsproblemen än kolleger
utomlands? Jag tycker att den svenska uppfattningen
lite grann vittnar om elitism.
Fru talman! Segregationen ökar - den minskar
inte. Runt och i våra större städer finns sedan länge
områden där få svenskar bor. Arbetslösheten där är
hög och skolundervisningen dålig, eller usel. Brotts-
ligheten är jämförelsevis mycket hög. Detta är ingen
lyckad politik.
Vad ska man då göra? Ja, jag tycker att Sverige
antalsmässigt borde EU-anpassa sin asylpolitik. Man
borde ställa krav på dem som fått asyl i Sverige.
För att visa att jag inte är ensam om mina tankar
kan jag berätta att jag häromdagen läste i en engelsk
tidning att regeringen Blair i Storbritannien har lagt
fram förslag när det gäller kraven för att få brittiskt
medborgarskap. Man ska lära sig engelska så att man
kan kommunicera på ett begripligt sätt. Man ska lära
sig om Storbritanniens kultur, historia, traditioner och
samhällsuppbyggnad. Det är alltså Blairs recept för
att man ska bli accepterad som medborgare i Storbri-
tannien. Jag delar helt den uppfattningen.
Fru talman! Till sist har jag också ett eget förslag.
Den som söker asyl i Sverige och får skydd här bor-
de, när asylansökan har beviljats, acceptera att under
viss tid och under vissa förhållanden bli placerad i
den kommun som Migrationsverket anser vara lämp-
lig. I dag är det mer regel än undantag att man strun-
tar i kommunplaceringen och bosätter sig i Stock-
holm, Göteborg eller Malmö där det finns bristande
resurser. Jag kan förstå att man gör det, eftersom man
vill träffa sina likar, och då har man lättare att funge-
ra. Men långsiktigt är det fördärvligt.
Om en flykting som har fått asyl inte har fått nå-
got jobb ska han eller hon acceptera att under viss tid
bli placerad i den kommun som Migrationsverket har
beslutat om. Är det så att man får ett jobb i Malmö, i
Stockholm eller i Göteborg ska man givetvis få flytta
dit. Men under en viss tid, innan man har fått ett jobb,
är det bättre att man utbildar sig i svenska och till ett
yrke så att man senare kan konkurrera på den svenska
arbetsmarknaden. I dag är det alltför många som har
fått asyl som har bott i Sverige i många år och som
fortfarande inte fungerar i det svenska samhället.
Förutsättningarna kan vara lite olika, men man
borde kunna begära att de som har fått asyl i Sverige
ska göra så gott de kan för att flyta in i det svenska
samhället. Jag menar givetvis inte att man ska avsäga
sig sin religion, men man måste acceptera de regler
och seder som gäller i stort i Sverige. Först då kan vi
tala om en lyckad integrationspolitik. I dag säger vi
det i ord, men utanför detta hus kan vi se att politiken
i klartext har havererat.