Herr talman! Jag vet inte om Kenneth Kvist hör
till dem inom Vänsterpartiet som fortfarande anser sig
vara kommunister. Men det är ju alldeles uppenbart
att bakom det han sade här i talarstolen finns det i alla
fall en klassisk marxistisk idé, nämligen detta att
produktivkrafterna genom något slags inneboende
egenskaper obönhörligt driver fram mer och mer
koncentration. En gång i tiden gällde detta för allting.
Numer tycks det vara begränsat till massmedierna.
Men om man nu ser på verklighetens produktiv-
krafter, om jag nu får fuska i marxismen ett litet tag,
är ju utvecklingen precis den motsatta. Det har till-
kommit nya TV-kanaler och det är alltfler möjligheter
för människor att sända radio - det finns restriktioner
i Sverige, men detta gäller i princip - med väldigt litet
pengar investerade. Vi har hela Internet som i princip
ger alla som har tillgång till datorer, vilka blir fler och
fler, möjlighet att koppla upp sig till snart sagt varen-
da tidning av intresse i världen.
Det som nu diskuteras seriöst är ju om den tradi-
tionella pressen har någon framtid i detta helt föränd-
rade och mycket mer mångsidiga medielandskap. Så
här finns problem att diskutera, men inte nödvändigt-
vis de som ingår i Kenneth Kvists, tyvärr, litet fyr-
kantiga analysmodell.
Jag måste instämma i Nils Fredrik Aurelius fråga:
Vad skall dessa politiker egentligen göra, som inte
innebär att man kliver in och börjar att reglera sådant
som i ett fritt samhälle inte får regleras?