Herr talman! Catarina Rönnung efterlyser en mer
kulturkonservativ syn från t.ex. min sida. Jag står
absolut för en sådan liksom jag tror på det svenska
språket, och vill slå vakt om det. Men jag är helt
övertygad om att regleringar är det sämsta sättet att
försöka slå vakt om sådana värden. De måste kunna
bäras fram på annat sätt, som har att göra med så
mycket annat här i samhället än mediepolitiken. Det
gäller t.ex. skolpolitiken.
Catarina Rönnung säger också att jag tror på re-
klamens välsignelser. Nej då, jag antydde t.o.m. i mitt
huvudanförande att det inte är allting som är så roligt
med reklamen. Jag kan t.o.m. säga att det finns reklam
som är lika dålig som en del TV-program som jag
själv inte gärna ser på. Men man måste också komma
ihåg att reklamen och de intäkter den ger är en förut-
sättning för dessa fristående bolags möjligheter att
bedriva god verksamhet eller t.o.m. att överleva.
Beträffande åsiktsannonseringen tycker jag att
hela Catarina Rönnungs anförande bygger på en före-
ställning om TV-mediets oerhörda genomslagskraft
som egentligen är förlegad. Det var möjligen berätti-
gat att tänka och tala på det sättet när vi hade en enda
TV-kanal, eller ett par stycken. Men nu står vi inför
en ökad mångfald, inte minst genom den nya digital-
tekniken. Då blir inte den synpunkten lika tungt vä-
gande längre. Det finns också en ren koppling till
yttrandefrihetskraven.
Slutligen vill jag fråga Catarina Rönnung: Är det
verkligen en väsentlig regeringsuppgift, som Social-
demokraterna uppfattar det, att regeringen skall ha
synpunkter på hur många annonsminuter som skall
förläggas till olika tidpunkter och i vilken omfattning
i t.ex. TV 4?