Herr talman! Detta betänkande behandlar framför
allt regeringens proposition om vissa ändringar av
annonsbestämmelserna i radio- och TV-lagen. Till
någon liten del innebär förslagen ett steg i rätt rikt-
ning, men framför allt visar propositionen hur ange-
lägna socialdemokraterna är att bevara det politiska
inflytandet över medierna. Denna inställning går igen
i alla förslag på detta område. Nästa ärende handlar
t.ex. om en förlängning av den s.k. stopplagen för nya
lokalradiotillstånd. Också där märker vi samma rädsla
för en medieutveckling som politikerna inte kan styra.
Ett annat exempel fick vi för någon månad sedan när
vi debatterade propositionen om digital-TV. Rädslan
att förlora politisk kontroll visade sig då vara starkare
än alla ekonomiska och tekniska invändningar. Pro-
blemet med en sådan inställning är bl.a. att tekniken
utvecklas snabbare än det går att politiskt förutse.
Vår huvudinvändning mot propositionen är av
principiell natur. Det är fel att föra in ytterligare vill-
kor i radio- och TV-lagen i syfte att styra ett friståen-
de företags programutbud. Framför allt kan det inte
accepteras att ett sändningstillstånd, som meddelas av
regeringen, kan förenas med villkor som begränsar
yttrandefriheten. Därför bör propositionen avslås.
Beträffande ändringarna i annonsbestämmelserna
konstaterar jag att även utskottsmajoriteten, liksom
regeringen, ändå inser annonsmängdens stora betydel-
se för fristående bolag. Annonserna kan naturligtvis
inte bara betraktas som störande avbrott, de är också
själva förutsättningen för ett fristående programföre-
tags möjligheter att överleva och tillgodose publikens
intresse av sevärda program. Utan annonser ingen fri
press, brukar man säga, och utan reklam inte heller
några självständiga programföretag.
Majoriteten vill nu öka möjligheterna att sända
reklam på bästa sändningstid. Det handlar i praktiken
om TV 4, som är det enda programföretag som sänder
i marknätet och finansieras med reklam. Samtidigt
skall emellertid andelen reklam i förhållande till
sändningstiden under ett dygn vara oförändrad, vilket
väl illustrerar vilka konstigheter som sådana här be-
stämmelser lätt leder till. Det är rätt egendomligt att
det skall vara en uppgift för regering och riksdag att
ha synpunkter på när under dygnet som annonssänd-
ningarna i ett fristående TV-företag skall äga rum. I
konsekvensens namn borde man i så fall kanske också
lagstifta om hur annonserna i pressen borde placeras.
En förklaring till att detaljregleringen har ansetts
vara så nödvändig är säkert att det bara finns en fri-
stående kanal som sänds via marknätet. Inte minst den
nya digitaltekniken, som innebär så många flera val-
möjligheter, kommer snart att visa hur föråldrat detta
sätt att se på fristående medier är. Den uppmärksam-
me kan finna vissa inslag av tvivel också i propositio-
nen och betänkandet.
Det kan alltså ifrågasättas om det behövs detalje-
rade regler i detta avseende, men i avvaktan på detta
borde vi i varje fall tillämpa EG:s reklamdirektiv, som
visserligen också är krångligt och egentligen onödigt
men ändå något bättre än det regeringen föreslår.
Vi tycker inte heller att det finns tillräckligt goda
skäl att förbjuda åsiktsreklam i TV. Det har sagts att
de opinionsbildare som förfogar över de största resur-
serna, t.ex. den socialdemokratiska rörelsen, skulle
kunna dominera åsiktsreklamen, men den risken får vi
väl ta i sådana fall. Alla har visserligen inte råd att
vända sig till utländska experter på politisk reklam,
men mångfalden hotas ändå inte på grund av detta.
Det avgörande är att begränsningar av yttrandefrihe-
ten enligt lagen bara får ske om särskilt viktiga skäl
föranleder detta, och några sådana skäl är det svårt att
se.
Vi tycker inte heller att det är rimligt att den s.k.
villkorslistan i radio- och TV-lagen skall kompletteras
med en möjlighet att kräva att den som får tillståndet
skall vara skyldig att sända och producera program
regionalt. Än en gång: Varför skall regeringen lägga
sig i en sådan sak? Fria och oberoende medier är en
självklarhet i ett fritt samhälle. Som vi påpekar i vår
sista reservation, nr 7, är det viktigt att konstatera att
mångfalden i medierna har ökat kraftigt de senaste
åren, inte tvärtom. En monopolisering av det fria
ordet vill ingen ha. Men då bör vi också inse att mo-
nopol enligt alla erfarenheter aldrig blir långlivade på
en öppen marknad, om inte monopolisten är lika med
den politiska makten eller är allierad med denna.
Ett politiskt tillsatt "mångfaldsråd" är i bästa fall
meningslöst, i värsta fall farligt. Det råd som nyligen
tillsatts av regeringen bör därför avskaffas, men na-
turligtvis inte för att ersättas av ett ännu mera politise-
rat organ innehållande bl.a. vänsterpartister och andra
politiker, som detta parti har föreslagit. Det vore att
hamna ur askan i elden.
Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall en-
dast till reservation 1.