Herr talman! Gudrun Lindvall har frågat mig hur
jag avser att hantera frågan om vårjakt på ejder och
vilken vikt jag lägger vid Naturvårdsverkets
synpunkter i frågan.
Bakgrunden till frågan är att Skärgårdsutredningen
i sitt betänkande Levande skärgårdar förra sommaren
behandlade ett förslag av Svenska jägareförbundet om
att tillåta viss licensjakt efter hanfågel av ejder under
våren.
Vårjakten på sjöfågel, liksom ägg- och
dunplockning, var en gång i tiden en naturlig och inte
oviktig del av försörjningen för
skärgårdsbefolkningen. Jakt och äggplockning
medförde emellertid att stammarna decimerades
starkt. På västkusten förbjöds därför vårjakten efter
sjöfågel redan på 1930-talet. De hårda vintrarna under
1940-talet och oljespill medförde ytterligare
påfrestningar på sjöfågelstammarna. All vårjakt på
sjöfågel förbjöds därför från våren 1955 och är sedan
dess förbjuden.
Det har under årens lopp förekommit flera
framställningar om återinförande av vårjakt på
sjöfågel i olika former. Den dåvarande regeringen
föreslog i en proposition hösten 1977 att vårjakt på
hanfågel av ejder borde få bedrivas under en
försöksperiod om fem år i vissa län på ostkusten.
Riksdagen avslog propositionen och anförde som skäl
bl.a. att vårjaktens värde från rekreationssynpunkt
måste bedömas mot bakgrund av att jakten varit
förbjuden under lång tid och att förslaget berörde en
mycket begränsad krets människor. Ett återinförande
av vårjakten skulle enligt riksdagen utgöra en
belastning för Sverige i det internationella samarbetet
på natur- och miljövårdsområdet. Det kunde också
starkt ifrågasättas om undantagsbestämmelsen i
Pariskonventionen om fågelskydd var tillämplig. Ett
undantag från konventionen kräver nämligen att
jakten har betydelse från försörjningssynpunkt, vilket
riksdagen inte ansåg vara fallet.
Det förslag till vårjakt som Jägareförbundet
överlämnade till Skärgårdsutredningen har stora
likheter med det som behandlades av riksdagen år
1977. Personer bosatta på öar utan vägförbindelser i
sex län bör enligt förslaget få bedriva licensjakt på
hanfågel av ejder under tio dagar för förbrukning i
det egna hushållet. Antalet jaktberättigade beräknas
till ca 600 personer. De väntas fälla 4 000-5 000
fåglar per år.
Skärgårdsutredningen lämnade i betänkandet inte
något förslag om att vårjakten borde återinföras.
Utredningen gjorde i stället följande sammanfattande
bedömning av Jägareförbundets förslag: "Det råder i
huvudsak enighet om att en begränsad vårjakt inte
skulle vålla några problem ur beståndssynpunkt. Det
bör vara en strävan att så långt det är möjligt med
hänsyn till väsentliga allmänna intressen tillgodose
önskemål av detta slag. Avgörandet för om vårjakt
efter ejder kan tillåtas är dock om det kan ske inom
ramen för Sveriges internationella åtaganden m.m. på
naturvårdsområdet." Så långt utredningens
bedömning.
Den begränsade vårjakt som Jägareförbundet
föreslog skulle i och för sig inte vålla några problem
från beståndssynpunkt. Enligt min uppfattning kan
emellertid erforderlig beståndsreglering ske under den
fem månader långa allmänna jakttiden under hösten
och vintern. Den föreslagna jakten saknar numera helt
betydelse från försörjningssynpunkt, vilket ju enligt
Pariskonventionen är ett krav för att få tillåta vårjakt.
Jag har dock viss förståelse för
skärgårdsbefolkningens önskemål om att få återuppta
en gammal jakttradition. Skälen mot att återuppta en
sådan tradition är emellertid ännu starkare nu än när
riksdagen år 1977 tog ställning mot vårjakten.
Från den 1 januari i år har Sverige nämligen att
tillämpa EG:s direktiv om bevarande av vilda fåglar.
Enligt fågeldirektivet gäller att flyttfåglar inte får
jagas under återkomsten till häckningsplatserna. Jakt
får inte heller ske under häcknings- eller
uppfödningssäsongen.
Skärgårdsutredningen uttalade att ett eventuellt
införande av en vårjakt får anses förutsätta att
riksdagen på förslag av regeringen gör den
bedömningen att våra internationella åtaganden
medger en sådan jakt. Eftersom jag anser att våra
internationella åtaganden inte medger vårjakt på
sjöfågel har jag inte för avsikt att föreslå regeringen
att förelägga riksdagen en proposition med det
innehållet.
Fågeldirektivet ger vissa möjligheter till undantag
från det nämnda jaktförbudet om det inte finns någon
annan lämplig lösning och om jakten avser en
begränsad mängd fåglar och sker under strängt
reglerade former. Jag avser inte heller att verka för att
ett sådant undantag införs för en jakttradition som inte
utövats under åtminstone 40 år och som saknar all
ekonomisk betydelse.
Sammanfattningsvis avser jag således att hantera
frågan om vårjakt på ejder på det sättet att någon
sådan jakt inte införs. Till grund för denna inställning
ligger bl.a. Naturvårdsverkets synpunkter i frågan.