Fru talman! Jag vill börja med att instämma i Nils
Fredrik Aurelius yrkande om bifall till reservation
nr 2 i betänkandet.
Den 15 maj 1997 fattade en riksdagsmajoritet be-
slut om att bilda försöksregionen Västra Götaland.
Att det var fråga om ett tidsbegränsat försök framgick
både av propositionen och av debatten och beslutet
här i riksdagen. I propositionen stod det att försökspe-
rioden skulle omfatta tiden från den 1 januari 1999
till den 31 december 2002. Även i debatten påpekade
flera deltagare att det var fråga om en försöksperiod
under fyra år.
I det betänkande som vi nu diskuterar säger fyra
partier i en reservation att det rimliga borde vara att
fortsätta med den här verksamheten och att utvidga
den med sikte på att under nästa mandatperiod fatta
ett permanent beslut om det regionala självstyret - det
gäller säkert också Västra Götaland.
Ronny Svensson, en erkänd forskare i regionala
frågor - ja, kanske den mest kände i Sverige - och
tidigare verksam vid Mälardalshögskolan, har stude-
rat det här projektet väldigt noga i samband med att
det sjösattes. Han var mycket kritisk. Särskilt förvå-
nad var han över att politiker och partier som talar om
decentralisering i praktiken går i rakt motsatt riktning.
Det här är utan tvekan ett centraliseringsförslag, sade
han. Han menar att det i längden inte kommer att
hålla, utan att folk förr eller senare kommer att vända
sig mot detta.
Vid statsvetenskapliga institutionen i Uppsala stu-
derade man också den här beslutsprocessen. Man lät
en del studenter titta lite mera noga på hur det gick
till. I en C-uppsats dömer en student ut hela proces-
sen. Det står så här: "Enligt den representativa demo-
kratins princip har beslutet tagits fram utan mandat,
demokratisk förankring saknas - beslutet saknar där-
med legitimitet och borde därför inte ha tagits." Det
är väldigt starka ord. Jag frågade handledaren, som är
professor i statskunskap, om det här är ett objektivt
vetenskapligt arbete. Ja, det är det, sade han, och
tyvärr är det nog helt korrekt.
Fru talman! Det var många - tillräckligt många -
skaraborgare som krävde en folkomröstning för att
landstinget skulle tvingas behandla frågan. Men ma-
joriteten avslog förslaget. I riksdagsdebatten var ock-
så frågan om folkomröstning uppe. Men där sade man
från den sida som var motståndare till en folkomröst-
ning att det lämpar sig väldigt dåligt med folkomröst-
ning när det gäller regioner, att det är ren populism att
föreslå en folkomröstning.
I bara två kommuner fick man folkomrösta, näm-
ligen i Habo och Mullsjö. Där röstade man med en
stor majoritet för att gå över till Jönköpings län. Man
ville alltså inte vara med i Västra Götaland.
Jag kan erinra om att just när konstitutionsutskot-
tet i höstas besökte Florens för att studera den euro-
peiska unionen genomfördes en folkomröstning om
regionernas framtid i Italien. Vad som är sanning i
Florens och Milano är tydligen bara ett dåligt skämt i
Göteborg och Skövde.
En allvarlig följd av storlänet Västra Götaland är
hur polisens arbete organiseras. Som bekant måste en
polismyndighet sammanfalla med ett län. Ledningen
finns nu i Göteborg, och organisationen rationaliseras
alltmer genom att närpolisområdena blir allt större.
Man kan således inte längre tala om närpolis, utan det
är fråga om fjärrpolis.
Till en del beror problemet på att det saknas
många poliser i Västra Götaland. Ett stort problem är
också den nya organisationen. Polisledningen försö-
ker successivt att centralisera hela verksamheten. Det
gäller både personal och övriga resurser. Detta gör att
polisen ute på fältet och även allmänheten känner en
mycket stor oro inför framtiden. Senast i går var det
en stor insändare från hela PRO-verksamheten i Ska-
raborg om att man inte kan acceptera en så stor cent-
ralisering av polisen. Det här är alltså en följd av
storlänet.
Jag har helt kort här berört beslutet om Västra
Götaland där inga som helst hänsyn togs till vad
medborgarna tyckte. Man hade ingen tanke på histo-
ria och traditioner när man sedan satte namn på de
gamla länen - namn som bl.a. kommer att stå på
valsedlarna i höst. Skaraborg, liksom Älvsborg och
Bohuslän, är ju begrepp från medeltiden - men be-
grepp som försvann. Skaraborg ersattes med begrep-
pet Västra Götalands östra. Hos mig leder det tankar-
na till en järnvägsanhalt, inte till en del av Sverige
som spelat en väldigt viktig roll under historiens
gång.
Riksdagen uttalade nyligen sitt stöd för att behålla
de gamla, ofta medeltida sockennamnen. Det fanns ju
byråkrater på olika nivåer som ville slopa dem. De
tyckte att det var mer rationellt att använda siffror än
gamla sockenbeteckningar. Men samma känsla för
pietet saknades helt när de nya valkretsarna fick sina
namn. Det är bara ett exempel på följder av det trista
beslutet om Västra Götalands län.
Nu finns det ändå några ljuspunkter. Jag ser inte
helt kolsvart på utvecklingen framöver. Plågsamma
regionförsök i stil med vad som skett och vad som
sker i Västra Götaland kommer vi kanske inte att
uppleva i framtiden. Huvudfåran av regioner kommer
att bygga på kommuner i samverkan. Det tycker jag
och Moderaterna är bra. Men det är alldeles klart att
vi behöver en rejäl debatt om hur regioner ska utfor-
mas i vårt land, en debatt där vi måste beakta med-
borgarnas intressen. Man kan inte köra över medbor-
gare hur många år som helst.
Vi behöver en debatt om vad kommuner, regioner
och stat ska stå för och vilka som ska besluta. Men -
jag upprepar det ytterligare en gång - vi måste också
ha en debatt där allmänheten ges möjlighet att säga
sin mening.
Kommunerna i Västra Götaland har väldigt litet
inflytande. Det är 49 kommuner. Jag talar ofta med
kommunpolitiker, och de anser att de praktiskt taget
inte har någonting att säga till om i den här regionen.
Kan det bli en ändring när det gäller kommande regi-
onförsök, ser jag det som något mycket positivt.
Det är alltså moderaternas uppfattning att för-
söksverksamheten i Västra Götaland ska upphöra vid
det här årets utgång, enligt riksdagsbeslutet från
1997, men tyvärr är vi ensamma om att kräva detta i
dag i kammaren.