Herr talman! Bosse Könberg har i sitt anförande
väldigt tydligt klargjort Folkpartiets ställningstagande
i frågan om regional samverkan och statlig länsför-
valtning, men jag ska ändå helt kort ge en personlig
reflexion i ärendet, eftersom även vi i bostadsutskot-
tet har fått yttra oss om propositionen.
Under min politiska verksamhet i Västerbotten
har jag och mitt parti tillsammans med fyra andra
partier arbetat aktivt för att Västerbotten skulle få
delta i försöksverksamheten med ökat regionalt själv-
styre. Vi fick tyvärr inte med oss majoriteten av mo-
derater och socialdemokrater, även om jag vet att
väldigt många av landstingspolitikerna egentligen -
det gäller alltså landstingspolitikerna inom s - både
var och är för en sådan verksamhet.
När PARK-utredningens förslag lades fram hade
jag ganska stora förhoppningar om att försöksverk-
samheten skulle utökas, men i stället innebär ju, som
många har sagt, dagens förslag till beslut ett steg
bakåt i förhållande till utredningen. De kommunala
samverkansorgan som ska kunna bildas utgör enligt
min och många andras uppfattning ingen bra lösning.
Det har redan förts fram under dagens debatt att så-
dana samverkansorgan inte på något sätt innebär
någon ökning av det regionala självstyret, utan tvärt-
om. Owe Hellberg använde beteckningen light, och
jag håller med om det. De mindre partierna kommer
att få mindre inflytande än de har i ett regelrätt valt
fullmäktige.
I dag har länsstyrelser och landsting ofta likartade
arbetsuppgifter. Exempelvis när det gäller utveck-
lingen av turism görs i varje fall i mitt län helt enkelt
dubbelarbete. I ett direktvalt regionfullmäktige med
förstärkta uppgifter och en minskning av länsstyrel-
sernas arbetsområden skulle man kunna minska detta
dubbelarbete eller helt få bort det, och det skulle
också innebära ett steg framåt enligt mitt sätt att se.
Vid bostadsutskottets behandling av propositionen
har jag framfört avvikande mening där jag understry-
ker att det framlagda förslaget väckte en stor besvi-
kelse hos mig. Jag kan nu bara hoppas att den över-
syn som regeringen har aviserat och som statsrådet i
dag har talat om när det gäller uppgifts- och ansvars-
fördelningen mellan stat, kommun och landsting
liksom en översyn av länsstyrelsernas verksamhet ska
leda till slutsatsen att Sverige behöver en organisation
där direktvalda regionala organ blir en viktig del i
samhällsstyret, och där länsstyrelsernas roll renodlas.
Om vi inför direktvalda, starka regionfullmäktige kan
det enligt min mening föråldrade systemet med
landshövdingen som högsta representant för länen
avskaffas.
Jag bifaller reservation 1, precis som Bosse Kön-
berg har gjort.