Fru talman! Det är en väldigt viktig fråga att skola
och utbildning är tillgängligt för alla människor, även
för dem med funktionsnedsättningar och särskilt, som
vi i dag talar om, vid högskolor och universitet. Det
gäller ju både lokaler och kringservice. Här finns det
väldigt många områden att peka på. Margitta har
pekat på en del.
När man bygger nya högskolor och universitet är
det väldigt viktigt att man redan vid planeringen har
med att de skall vara handikappanpassade. Jag skulle
egentligen inte vilja använda ordet handikappanpas-
sade. De skall vara sådana att de är i full funktion för
alla människor. Ofta är det de funktionshindrade som
anpassar sig mer till lokalerna än tvärtom.
Här i riksdagen har man gjort en hel del handi-
kappanpassning, men den är långt ifrån bra. Det mär-
ker man när man försöker att ta in en tvillingbarnvagn
eller en rullstol som är ungefär lika bred.
Vid marklokalisering, i allt som finns kring en
högskola, behöver det redan från början vara tänkt att
människor med handikapp skall kunna vistas där.
Det är viktigt att man med lokalerna lyfter en
människa, att man åstadkommer en miljö som är full-
värdig för en människa. Jag tycker att man på det
sättet lyfter en människas värde. Man skall inte behö-
va känna sig mer handikappad än vad man är. Jag
tycker tvärtom att en miljö som är väl utformad fak-
tiskt kan göra att en handikappad kan känna sig mind-
re handikappad. Detta gäller först och främst de funk-
tionshandikappade. Men det är väldigt viktigt att lyfta
fram att det också är en fråga om människovärde.
Sedan har vi alla dem som har osynliga handi-
kapp. För dem finns det väldigt mycket att göra.
Margitta nämnde att människor med psykiska besvär
ofta behöver hjälp. Det är ofta studenter som behöver
längre tid på sig för sin utbildning och som kan behö-
va extra stöd.
Går man från första stund till botten med plane-
ring och placering när man anlägger nya högskolor?
Får alla, även de som har osynliga handikapp som inte
räknas som handikapp, den hjälp de behöver? Kan
utbildningsministern se att det finns fler behov som
måste angripas?