Fru talman! Först vill jag något påminna om bak-
grunden till att den här propositionen kom. Vi har ju
väldigt fina natur- och kulturvärden i fjällmiljön. Vi
kunde se att dessa värden hotades av att många intres-
senter och intressen skulle samsas med varandra i
fjällvärlden. Våra kanske allra värdefullaste naturom-
råden i Sverige hotades därför av slitage och av all-
varliga problem för framtiden. Vi har faktiskt ett
ansvar för att bevara fjällområdena och fjällnaturen
också till kommande generationer. Därför var det
viktigt att lägga fram en proposition där man försökte
få de olika intressena att samsas.
Det är också viktigt att komma ihåg att de regler
som vi hade om terrängkörning var mer än 20 år
gamla. De var inte alls anpassade för ett samhälle med
så många skotrar. Jag tror att det rörde sig om en
tiodubbling av antalet skotrar under tiden från det att
man tog den tidigare lagstiftningen. För att stävja och
för att få ordning på utvecklingen beslutade därför
regeringen att vi skulle försöka få en bättre ordning
även när det gäller terrängkörning i fjällen som inklu-
derar t.ex. körkortskravet, hastighetsgränser och möj-
ligheter till nya större regleringsområden med skoter-
frihet eller där man enbart skulle köra på skoterleder.
Jag vet att det har varit en hetsig debatt om detta.
Men precis som sagts här har debatten handlat om två
ytterligheter. Antingen skall det vara totalförbud för
skoter eller också skall det vara helt fri körning, alltså
status quo och en ökad körning. Där valde vi en kom-
promiss, dvs. den egna modellen, som jag anser att vi
skall ha kvar. Jag anser inte att vi i framtiden skall
införa ett totalt skoterförbud eller välja den norska
modellen.
Det är viktigt att vi har kvar möjligheten att an-
vända skotern även i fjällvärlden, men vi måste ta
större hänsyn när vi använder skotern. Jag tycker att
det blev en bra kompromiss mellan olika intressen.
Jag tror inte att det är så enkelt som det ibland fram-
ställs i debatten, alltså att här står norrlänningarna
enade mot regleringar när det gäller skotertrafiken.
När vi hade diskussioner om detta upplevde jag tvärt-
om att många tyckte att det var positivt med åtgärder
mot buskörningen och med åtgärder som riktas mot
framför allt de yngsta skoterförarna. Under senare år
har det ju blivit alltfler olyckor med skotrarna, vilket
också är mycket olyckligt.
Ett problem är att de förslag som nu lagts för i år
inte har kombinerats med en straffsanktionering bero-
ende på att körkortslagen är försenad. Lagrådsremis-
sen kommer från Kommunikationsdepartementet före
jul. Därmed kommer alla att kunna se att straffsank-
tioneringen kommer och att det bara är den här sko-
tersäsongen som det inte finns en direkt straffsanktio-
nering. Däremot är det viktigt att komma ihåg att även
i nuvarande lagstiftning är lagkravet att man skall ha
traktorkort eller körkort. Detta är alltså lagstadgat,
även om det inte finns en direkt straffsanktionering.
Jag förstår att polisen inte kommer att övervaka
detta vid varenda fjälltopp. Det är helt riktigt att det
finns stora problem med att klara trafikövervakning-
en, men precis som flertalet förare faktiskt vet att de
måste följa de allmänna bestämmelser som gäller för
övrig trafik, så räknar vi med att vi även med begrän-
sade polisinsatser kommer att få en betydligt bättre
följning av reglerna i fjällområdet. Vi kommer också
att få mycket mindre buskörning och en mycket bättre
trafikmiljö. Jag tror också att skoterklubbarnas frivil-
liga arbete för att ge kunskap kommer att betyda
mycket när det gäller att förbättra situationen i fjäll-
världen.