Fru talman! Det är helt riktigt att det är fråga om
flera intressen som skall samsas. Det gäller att väva
ihop dem. Som miljöministern sade har terrängkör-
ningen under den tid skotern har funnits på markna-
den förändrats enormt mycket. Det är en helt annan
typ i dag än det var för 30 år sedan då den introduce-
rades i landet. Det är helt naturligt. Man ställs inför
nya problem, det är helt klart.
Miljöministern gav svar på frågan om den egna
modellen. Det är mycket bra och trevligt att höra att
det är den egna modellen som kommer att gälla. Jag
är mycket nöjd med det svaret.
Vad gäller förarlicensen tycker jag däremot per-
sonligen att det hade varit bättre att i det här läget
använda skoterklubbarna som resurs för att få accep-
tans hos de olika förarna och verkligen få så många
som möjligt att acceptera en sådan, så att det blir en
bra slutprodukt. Vi eftersträvar alla - skoterförare,
miljöorganisationer, ministern - den bästa möjliga
lösningen, så att vår egen modell kan stå som exempel
för det här. Där skulle jag gärna se en litet annan
utformning.
Miljöministern nämnde något om övervakningen.
Det är självklart att man inte kan stå vid varje fjäll-
topp och bevaka det här. Men jag besökte för 1½
vecka sedan norra Lapplands polismyndighet, alltså
Gällivare, som har en stor del av bevakningsansvaret i
Norrbotten, som är det stora länet i den här frågan.
Man är litet bekymrad över de resurser som tilldelas.
Miljöministern är ju en representant för regeringen i
det här läget: Tar man hänsyn till vad som krävs för
att få en verklig bevakning i det här stora området?
Det är enormt stort i sådana här avseenden.